Aftonbladet – 1 december 1852, sida 3

Article Image
Hvad tänker ni om hans tillstånd ?a sade Georg, som satt med, Phineas, på kuskbocken. — se sÅby det är bara ett djupt köttsår, likväl har hans åkning utför rutsehbanan icke gjort honom godt... De har blödt mycket —:han-är illa utmattad, kurage och allt sin kos — men han. går? nog igenom persen, och torde lära sig ett och annat derpå. 2 sDet fägnar mig verkligenvatt höra, sade Georg: or skul:e alltid! blifvit en tung tatike för mig att hafva för. orsakat hans död, äfven i en rättvig sak. Jan, sade Phineas, odet der idödandet är en otäck sak, ehvad det än må gälla — menniska jeller djur, Jag har varit en väldig:jägare i mina dagar, och jag kan säga dig,jag såg en råbock, fälld och döende, te på en menniska med sådana ögon, att det! riktigt gjorde en samvete att ha dödat honom; och med menniskor hafver det-sig ännu allvarsammare,ity, söm din hustru säger, att-domen kommer efter döden. Och sålunda, kan det nog; vara Bå, att vår församlings menihgar om Sådarasaker ändå icke äro för stränga; också, om man betänker huru-jag blifvit uppfödd;-kan jag väl säga att Jag blånd de våra blifvit en annan menfiska. Hvad tönker ni taga er för med den stackarh? gade Georg. Jag tänker föra honom till. Amariahs. Der är Staffans gamla farmor, — Dorcas, söm de kalla henne — bort är en för dråplig sjuksköterska. Hon finner just sin lust och. glädje isådant, och man kan aldrig göra henne en större tjenst, än att ge henne en sjuk: att sköta. Vi få väl öfyerantvarda honom:åt henne för ett par tre veckor, ellen så. , d s-Efter vid pass en timme anlände våra resande till nästa qväkårenybygge, der de trötta äfventyrtarena mottogos: af en; riklig ifrukost.;--TomLoker nedlades snart i en;mycket: mjukare och snyggare bädd än han legat uti isbela sin)lefnad, Hans sår blef omsorgsfullt tvättadt och förbundet, och han låg matt och öppnade och tillslöt ögonen mot de hvita fönstergardinerna, och de tysta och vänliga skepnaderna i hans sjukrum, alldeles som ett barn, Och här tage vi tills vidare afsked af detta sällskapet. Forts.)

1 december 1852, sida 3

Thumbnail