Aftonbladet – 1 december 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA ELLER . NEGERLIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA.AF HARRIET BEECHER STOWE. Är det icke så det talar i ditt hjerta, vän Georg? Så är det verkligen, sade Georg; det är som de vore taladt ur djupet deraf. Hör nu vidare,, sade Simeon: Jag tänkte till, at jag det begripa måtte; men det värdt mig för svårt. Til dess jag kom in i Guds helgedom, och märkte uppå dera ända. Men du satte dem på det hala, och förstörde der i grund. Huru snart varda de till intet! De förgås, oc få en ända med förskräckelse. Såsom en dröm när e uppväaknar, så gör du, Herre, deras beläte i staden för smädadt. Likväl blifver jag städse vid dig, ty du hålle mig vid din högra hand. Du leder mig efter ditt råd och upptager mig på sistone med ära. När jag hafve dig, så frågar jag efter himmel och jord intet. . Och :on mig än kropp och själ försmäktade, så är du dock, Gud, alltid mitt hjertas tröst, och min del., essa ord af helig förtröstan, upplästa af den vänligt gubben, verkade såsom himmelsk musik på Georgs plå gade och upphetsade sinne; och sedan Simeon tystnat satt han der med ett godt och ödmjukt uttryck i sin: vackra ansigtsdrag. Om dessa -ord blifvit talade af nå gon beqväm, sjelfbelåten förmanare, från hvars mun de hade kommit endast sågom en from och retorisk granlåt. tjenlig att begagnas med betryckt folk, så skulle de må. hända ej gjort någon synnerlig verkan; men då de m kommo frän en man, som dagligen och i all stillhet ut. satte sig för böter och fängelse för Guds och mensklig. hetens sak, hade de en vigt som gjorde sig gällande, och båda de arma flyktingarna kände ugn och kraft fläkte dem till mötes från dessa heliga ord. Och nu tog Rachel ömt Elisa vid handen och förde ) Se A. B. n:o 248—265, 267—269, 271—277 och 279.