Aftonbladet – 1 december 1852, sida 1

Jim, har du dina Pistoler ; ordning ?) sade Georg sakta med fast röst. ; Ja, har jag sån sade Jim, Och du tvekar. Väl ej om hvad du skall göra, i fal de komma ?) : På intet vis, sade Jim, i det han slog upp rocker öfver sitt breda bröst och drog. ett djupt andetag. Tro du jag skulle låta dem taga igen min mor?s Under detta korta samtal hade Elisa tagit afsked a sin ömma vän Rachel, och hjelpteg i vagnen af Simeon. hvarpå hon kröp in i baksitsen med sin gosse och slog sig ned på fällarna. Derpå ingtufvades negergumman. och Georg och Jim t080 plats på ett hårdtframsäte midt emot dem, och Phinses klef upp på kuskbocken. Farväl nu, mina goda vänneri; sade Simeon. Gud välsigne er! Svarade alla inifrån vagnen. Och vagnen rullade af, skramlande och slamrande öf ver den frusna vägens Det var ingen möjlighet att språkas vid, i anseende till vägens knagglighet och hjulens skrammel. Åkdonet ilade således vägen fram genom långa, mörka, öde skogstrakter — genom vidsträckta, kala slätter — allt längre och längre bort, och Så förgiek timme efter timme. Barnet föll snart i sömn, Och låg tungt i sin mors knä. Den stackars uppskrämda gumman glömde slutligen nära På sina farhågor; och äfven Elisa började, då det led mot dagbräckningen; Känna all sin oro oförmögen att hindra hennes ögon från att falla ibop, Phineas tycktes på det hela vara den Piggaste af hela sällskapet, och fördref den långa tiden med att hyisgsla åtskilliga ganska ardaliga melodier under det han besörjde sitt kuskemete. ; Men vid pass klockan tu hörde Georg tydligen de hastiga hofelagen af en häst som kom efter dem på något afstånd, och stötte Phineas vid armbågen. Phineas höll in bästarna och lyssnade. . MDet måste vara Michaelo, sade han. Jag tycker jag känner hans galopp; derpå uppstod han och tittade oroligt öfver vagnskuren tillbaka utåt vägen. En:karl som red mycket fort upptäcktes nu framskymtande på höjden at en aflägsen skogsbacke.