Aftonbladet – 1 december 1852, sida 1

henne till qvällsbordet.: Sedan desatt sig, hördes el lätt slag på dörren, och Ruth inträdde, Jag skulle bara springa öfvers, sade hon, med d här små strumporna åt gossen, tre par fina, varma ull strumpor. Det är kallt der borta i Canada, säger folket Håller du modet uppe, Elisa? tillade hon, och trippad öfver till bordssidan der Elisa satt, skakade bjertligt hen nes hand, och satte en pepparkaka i handen på Harry sJag har tagit med mig ett litet paket sådana här tinge star åt honomp, sade hon, i det hon fubblade i ficka för att få upp packen. Barn vilja alltid ha något at naska på.n Ar Tusen, hjertlig tack! ni är alltid så god! sad Elisa. . Kom nu och sitt ned och spisa med oss, sade Ra chel. Kan omöjligt. Jag leranade John med gossen och några skorpor i ugnen; jag kan ej dröja ett ögonblick annars bränner John upp alla skorporna och ger gosser allt sockret i skrinet. Det är just hans vanliga vis, sa de den lilla qväkerskan, skrattande. Fördenskull adjö nu, Elisa, adjö Georg, Herren gifve er en trygg resab och med några få trippande steg var Ruth ute igen. En liten stund efter qvällsvarden körde en stor täckt vagn upp till dörren; natten var stjernklar, och Phineas sprang Kastigt ned från kuskbocken för att hjelpa sina passagerare. Georg gick ut, med sitt barn på ena armen ch sin. hustru vid den andra. Hans gång var trygg, ans uppsyn lugn. och bestämd. Rachel och Simeon öljde efter dem. Kommen ut litet, ni. derinne, -sade Phineas åt dem iom; sutto i vagnen, och låt mig. rusta om litet der i vaksitsen åt qvinfolken och gO8Se0.n Här äro de båda fällarnas, sade Rachel. Bädda så eqvämt åt dem du kan; det känner på att åka hela latten.s . Jim utkom först och hjelpte omsorgsfullt ur vagnen in gamla mor, som hängde fast vid hans arm och såg ig ängsligt omkring som om hon väntat förföljarne hvart ;igonblick.