Aftonbladet – 30 november 1852, sida 2

Article Image
Jag beder Gud att jag ej måtie varda inledd i fre stelsen, sade Simeon, köttet är svagt.n Jag tror mitt kött skulle vara försvarligt starkt i el sådan klämman, sade Phineas i det han utsträckte ett pa armar, långa som väderqvarnsvingar. Jag svarar ej för att jag icke skulle knäppa till en lurk till din tjensti fal du hade räkningar ouppgjorda med honom. Om menniekan alltid borde stå det onda emot, sad Simeon, så hade väl Georg tvifvelsutan full rätt att gör så med; men våra lärare hafva undervisat oss om el ypperligare väg; ty menniskans ondska verkar ej Gud rättfärdighet; utan går det hårdeligen mot menniskan; förderfvade vilja, och ingen kan det mottaga, utom den de gifvet varder. Bedjom Herren att vi ej måtte varda frestade. Och så gör jag,, sade Phineas; men om vi vard frestade för starkt — nå, då få de se sig för, och der med basta.n . Det märkes nog att du ej är född i församlingen sade Simeon småleende; xden gamle Adam är hos di mäktig ännu. Sanningen att säga, så hade Phineas varit en vild sälle en skogens son, och hans bössa en fara för dess vild: djur; men han hade förälskat sig i en vacker qväkerska och fängslad af hennes behag, förenat sig med församlinger i trakten; och ehuru han var en redlig, nykter och verk. sam ledamot, och intet egentligen kunde sägas till han nackdel, kunde likväl de mera andliga i församlinger icke annat än finna honom väl mycket veridslig. Vännen Phineas har sitt sätt för sig, sade Rache Haliday leende; xdock tänke vi alla att han har hjerta på rätta stället, med allt det der. Godtn, zade Georg; men är det icke bäst att vifpå: skynda vår flykt?. i Jag bröt upp klockan fyra, och har åkt med ful fart, tre eller fyra timmar före dem, om de ge sig af vic den tiden de ärnade. Det är ej säkert ett ge sig af för än det blir mörkt; ty det fins elakt folk i nästa by, son kunna ha lust att börja gräl med oss om de få se vå; vagn, och det skulle sinka oss mer än att dröja litet mec afresan; men två timmar härefter tror jag vi kunna våg: oss ut. Jag skall gå öfver till Michael Cross, och tal:

30 november 1852, sida 2

Thumbnail