Aftonbladet – 30 november 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA) NEGERLIFVET I AMERIKANSEA SLAFSTATERNA: AF HARRIET BEECHER STOWE. sAck ja! han sjunger så vackra saker om det Nya Jerusalem, och skinande englar, och Kanaans land.n Nå jag säger; är det bättre än operan, sög?n Ja visst, och han skall lära mig dem. : Ah, sånglektioner, jag må säga! Du förkofrar dig. Ja, han sjunger för mig, och jag läser för honom i min bibel, och han förklarar hvad det betyder, förstår pappa.n På min äran, sade Maria gapskrattande; det var nu det komikaste jag på länge hört. ,Tom är minsann ej den sämsta hon kunnat få att förklara bibeln för henne, det är vissts, sade S:t Clare. Tom har ett naturligt sinne för religion. Jag ville åka at bittida i morse, och jag smög mig upp till Toms softum i öfra stallvåningen, och der hörde jag bonom hälla en gudstjenst för sig sjelf; och jag får bekänna att jag aldrig hört någonting så sannt uppbyggligt som den bön Tom då gjorde. Han bad äfven för mig med en verkligen apostolisk ifver. Han hade kanske någon nys om att du lyssnade. Jag har hört talas om sådant fuffens förut., Om han det hade, så var han åtminstone icke myc: ket slipad, ty han gaf på ett ganska frispråkigt sätt vål Herre sin mening tillkänna om mig. Tom tycktes förmena att det ännu fanns hopp om min förbättring, och bad ganska ifrigt att jag mätte varda omvänd. sJag hoppas du lögger det på bjertato, sade mis: Ophelia. Jag gissar ni är tämligen af samma tanke, kusin, sale S:t Clare. Nå, vi få väl se — eller hur, Eva? ) Se A. B. p:o 248—265, 267—269, 271—277.