Aftonbladet – 30 november 1852, sida 1

Article Image
kan kalla min,så skall jag dock vara nöjd och tacksam bara de vilja låta mig vara i fred; jag skall arbeta och skicka öfver betalning för dig och min gosse. Hvad mir fordna herre beträffar, så har han blifvit rikligen betal fr hvad han kostat på mig. Jag är honomingentin; J 18.0 Men vi äro ej fria från all fara ännu, sade Elisa vi äro ej ännu i Canada.v Santy, sade Georg; ;men jag tycker att jag vädra fri luft, och detta gör mig stark., I detta ögonblick hördes röster i det yttre rummet af personer inbegripna i ett allvarsåmt samtal, och snar hördes en knackning på dörren. Elisa flög upp öch öpp nade den. : Det var Simeon Haliday och med honom en vänx eller qväkare, hvilken ban föreställde under namn at Phi neas Fletcher, Phineas var en reslig, magerlagd man rödhårig, med ett uttryck af mycken slughet och illpa righet i sitt ansigte. Han hade ej Simeon Falidays frid samma, lugna, patriarkaliska utseende; tvärtom, han såj särdeles slug och klipsk ut, såsom en man den der gö affär utaf att ha ögonen öppna och slå spiken på hufvu det; egenheter som ej så obetydligt afstucko mot han breda hattbretten och bibliska talesätt. Vår vän Phineas bar gjort en upptäckt som är a vigt för dig och de dina, Georg,, sade Simeon; det vor godt för dig att få veta derom.n Ja har jag sån, sade Phineas, och det bevisar hun nyttigt det är att en menniska på vissa ställen alltid sof.: ver med ett öra öppet, som jag alltid plägat säga. För liden natt tog jag in i ett litet enstaka värdshus vid vä gen. Du mins väl det der stället, Simeon, der vi såld något äpplen i fjol, åt den der feta gumman med de stor: örringarna. Nåväl; jag var trött efter en lång färd, oci sedan jag fått mig qvällsvard lade jag mig ned på hög kappsäckar på golfvet i en vrå, och bredde öfve mig en fäll tills min säng skulle bli i ordning; och hu det var så somnade jag alldeles in. Med ena örat öppet, Phineas? sade Simeon lugnt Nej, jag sof med öron och allt, en timme eller par ty jag var just bastant trött; men då jag började vakn

30 november 1852, sida 1

Thumbnail