Aftonbladet – 29 november 1852, sida 1

bröst, icke undgå åhörarens uppmärksamhet I tredje akten går handlingen föga framåt Vi finna Johan, numera profet, i spetsen fö sin vilda skara, vi erfara Berthas åter för: nyade flykt, denna gång till Minster, och v se Johan rusta sig att storma den belägrade staden. Detta är egentligen allt. Det är er hvila i hufvudhandlingen, beräknad — såsom det tyckes — att låta de derpå föjjande händelserna framträda desto starkare och mers öfverraskande. Emellertid underhålles uppmärksamheten ai några ej isoder, gom utan att djupare ingrip: i hufvudhandlingen dock dermed stå i et visst sammanhang, och hviika både i dramatiskt afseende och till en deläfven i musikaliskt äro fulla af lit. Vi se de upproriska bönderna föra en hop förnäma män, qvinnor och barn såsom fånsar till lägret och under hånande rop höja mordvapnen öfver deras hufvuden, — vi höra Zacharias, uppeldad af härens framgångar, uppstämma sin trotsiga visa, full på en gång af krigarens öfvermod och aj svärmarens salfvelse, men i hög grad vansklig att så återgifva, att dess karakter gör sig fullt sällande, — vi blicka in i vederdöparnes hvardagslif och höra dem skämta vid kannan i den sprittande trion emellan Jonas, Zacharias och Oberthal, hvars grofkorniga lustighet på ett målande sätt sticker af mot den emellanåt bjert framstäende skenheligheten hos Jonas. För öfrigt ör en stor del af denna akt mera. beräknad för ögonen. Skridskoåkning, dans, krigiska uppträden och den praktfulla soluppgången gifva i detta afseende allt hvad man kan önska, för att icke säga ännu något derutöfver. Ballettmusiken är för öfrigt äfven full af sprittande lif och täcka melodier. Med fjerde akten återtager handlingen sin fart. Fides sitter klagande vid ett gathörn i Miänster och anropar de förbigående om en almosa uti en rörande sång, som beveker ,de betryckta borgarnes hjertan. (Det är denna tiggerskesång, utförd af Viardot-Garcia i Paris och London, samt af Wagner i Berlin, som derstädes fått ett visst rykte såsom ope