Aftonbladet – 29 november 1852, sida 1

hastigt utvecklar sig och raskt framskrider re: dan i de två första akterna. Den landtliga a säckpipans toner lifvade scenen, hvarmed o: peran öppnas, afbrytes snart af vederdöpar: nes dystra uppmaningar och det omedelbar derpå följande bondupproret, hvarefter hän. delserna naturligt och raskt utveckla sig ge: nom grefvens uppträdande och böndernas flykt, de båda qvinnornas fruktlösa bönfallar hos borgherrn, Berthas våldsamma bortförande och vederdöparnes återuppträdande, — sam vidare i andra akten genom Berthas flykt til Johan, hennes förnyade bortröfvande undei hot emot Fides lif, och Johans deraf föran.ledda sinnesförändring samt slutliga öfvergång till vederdöparne. Hela denna hastigt vexlande handling är lifligt skildrad i musiken, som utan vidlyftighet brusar fram, endast här och der någo saktande sin fart för att genom melodi elle: deklamation giva en klarare utveckling åt den djupare känslans yttringar eller -åt de lägen, hvilkas 1,riskt-dramatiska karakter dertill företrädesvis uppmanar. Sådana ställen, alla utmärkta genom en särdeles vacker behandling, äro t. ex. den tvåstämmiga romansen mellan Bertha och Fides uti första akten, der den förras blyga kärlek och den sednares matronliga säkerhet äro så täckt återgifna; Johans målande berättelse om sin dröm och den derpi följande pastoralen i andra akten; Fides rörande arioso: O min son; samt den derpå följands qvartetten mellan Johan och vederdöparne med dess slut, Johans afsked frår hemmet. Dennes strid med sig sjelf, hans inre slitning emellan hämndlystnadens och den nyväckta äregirighetens stormande lidelser på ena sidan och den ömma sonliga kärleken til modren och till hemmet på den andra, är : musiken väl karakteriserad. Bland de medel, som begagnas att i tonerna återspegla dennes strid, lärer upprepandet i orkestern af någrs mildt klagande tongångar ur modrens ofvannämnda xO min som, hvaraf ett rörande minne synes genomljuda och likasom för et ögonblick nedtysta lidelsernas storm i Johans