Aftonbladet – 27 november 1852, sida 2

Ser, du, Evangelinan, sade hennes mor, sdet är alltid ätt och lodigt. att år: god mot tjenstfolk, men det är 2j passande att behandla dem som jemlikar, eller personer af samma stånd som vi. -Om nu, till exempel, dadda vore sjuk, så skulle du väl icke: vilja lägga henne din egen säng?R . oa an na i a JaG Det skulle -jag Just vilja. göra, -mammanx, sade Eva, .emodafti . det. då skulle gå lättare att sköta om henne, ch emedan. min säng är bättre än hennes., . Maria försattes i yttersta förtviflan öfver den fullkom:iga brist på moralisk fattningsgåfva som uppenbarade sig deita svar. . j Hvyad skall jag göra för att blifva förstådd af; detta parn? sade hön. ; Intet,, svarade miss. Ophelia betydelsefullt. Eva säg ett ögonblick bedröfvad och försagd ut; men arn bevara lyckligtyis-ej länge ett och samma intryck, och inom en stund skrattade hon hjertligen åt åtskilliga saker som hon såg genom vagnsfönstret under det den ilade fram. er : Nå mina damer,, sade S: Clare, när de trefligt sutto tillsamman vid middagsbordet, hur lydde nu matsedeln i kyrkan i dag?. Ack doktor P— höll en för dråplig predikan, sade Maria.. ;Det var just en predikan som du borde ha hört; en piedikan riktigt efter mitt sinne. Den måste då visst varit mycket uppbygglig sade S:t Clere. Åmnet var säkert myeketsjälslyftande. -G Jos menar e mitt sinne Kvad verldsliga. ting .beMaria, Betraktelsen var: Han hafver: gjor! iwikomdig i sn arb; och. han visade hiäruledea jassoch rångskilnaderna i samhällethad: från Gud; och attdet var så vackert och fuilSE du vet, att tomliga skulle vara höga, och andra ch att romliga, voro födda att herrska och andra att ra, Gch alt det der, du vet, och han gjorde en så dråpetig, invandnng häraf på allt, det der löjliga slamret ech Sfp sora Tan håller öfver slafveriet, och han be visat solälart att vi ba, ibeln på vår sida, och att den