Aftonbladet – 27 november 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA ELLER f NECERLIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA. AF HARRIET BEECKHER STOWE. I Tors yttre ställning vid denna tilen var verkligen, såsom verlden säger, intet att klaga öfver. Lilla Evas tycke för bonom — den omedvetna tacksamheten och älskligheten hos en ädel natur — hade förmått henne bedja sin far att han skulle bli hennes särskilda följeslagare när hon behöfde någon eskort på sina små utflygter till vagns eller till fots, och Tom bade fått generalordres att lemna allt annat. ä sido och föja miss Eva här hon behöfde honom; och dessa ordres voro, som läsaren lätt kan föreställa sig, för honum på intet vig obehvgliga. Han hölls mycket vä klädd, ty S:t Clare vilte ha allt särdeles prydligt i det afseendet. Hans befattning med stallet var en riktig latmanssyssla, och bestod rätt och slätt i en daglig eitersyn och utdelning af förhållningsorder åt en understallvaästare; ty Maria S:t Clare förklarade att hon ej tålde vid att för spörja någon stellukt från honom då han kom henne nära, att ban platt icke fick hållas iill något göromål som kunde göra honom vidrig för henne, enär hennes nervsystem ingalunda var i stånd att uthärda sådana slags intryck. Ty ett enda doft af någonting vidrigt var, enligt hennes förmenande, Mer än nog för att sluta scenen och med ens befria henne från alla hennes lidanden här på jor den. Tom således, i sin välborstade kasivairsklädning. sin fina Kastorhatt, blavka etöflar, sina välstärkta man. chetter. och halskrage, såg alldeles ut som en bisköp Kartågo, en hedersplats gom män af hang gtaim i fordna tider innehade, RE Ve Döersufom befann han sig på ett vackert ställe, någonting hvarpå hans känsliga stem alltid sättet ett hög värde; och han Ppjöt med tysthelåtenhet äf foglarna, blom stren, springbruppärna,. vällukten, ljuset och fögringen på ) Se ÅA, B. n:o 248—265, 267—269, 271—276,.