Aftonbladet – 27 november 1852, sida 1

borggården, taftsgardinerna, och taflörna; ochlystrarna och statyerna, och förgyllningarna, som för honomvgjord husets inre till ett riktigt Aladdins trollpalete. f Om någonsin Afrika skall förete vett högöimadt och opdladt slägte — och komma måste väl en gångo denn: verldsdels ordning. att-spela ;en roll i: det: stora sekådespe let af menniskoslägtets utveckling — då kommer der lif vet att vakna med en yppighet och prakt, hvarom vår kallare vesterländska folk knappast kunna göra sig en fö reställning. I detta fjerran aflägsna : guldets; ädelstenar nas, kryddornas,! de stajande palmernas, de underbars blomstrens, den mirakulösa fruktbarhetens hemlighetsfulle land, skola vakna nya former af konst, nya arter af prakt och fiegerstammen, icke mer förtrampad och tryckt, skål måhända förete några af menniskolifvets sista och herli gaste uppenbarelger.De skola utan tvifvel göra det, met sin hjertlighet, sin ödmjuka löraktighet, sina barnslig oskyldiga böjelser, och sin benägenhet att förlåta. I-all dessa stycken skola de förete den renaste formen af et äkta kristligt lif; och måhända — alldenstund: Gud älska den han agar — har han utvalt stackars Afrika: i hem sökelsens brinnande ugn, för att göra henne till-den äd laste och förnämsta i det rike som han vill upprätta, nö hvarje annat rike varit pröfvadt och underhaltigt befunnet ty de främsta skola varda de yttersta, och de ytterst skola varda de främsta: Mån tro det var detta zom Maria S:t Clare tänktepå när bon stod, präktigt klädd, på verandan en söndags morgon, och tillköäppte ett briljantarmband kringsin fin: hantilofve?. Troligen var det väl det. Eller öm det e var det, -så-Var det väl någonting annat; ty Maria be skyldade goda förebafvanden, och hon -begaf sig nu full! rustning — briljanter, siden, juveler, och allt — til en fashionabel kyrka, för att vara riktigt religiös, Mari gjorde alltid affär af att vara mycket gudfråktig om sön dagarna. Der stod hon nu, så smärt, så elegant, så luf tig och silkesmjuk i alla: sina rörelser, omgifven of sil spetsslöja såsom af en sky. Hon såg onekligen gansk: behaglig ut, och elegant och ljuflig, Miss Opheha stö vid hennes sida,en fullkomlig motsats. Ickefördet at hon ju icke bade en magnifik sidenklädning ochschalyoci