Aftonbladet – 26 november 1852, sida 2

åsom odödliga väsenden, med hvilka J en gång skole ramträda inför Guds domstol. Så tänker jags, sade de! soda damen, som nu gaf sitt hjerta luft med en häftig et hvilken samkats inom henne hela morgonen. Kära kusin, kära kusin, sade S:t Clare, i det ha väftigt uppsprang, hvad vet ni om 0s8s?Derpå satt van sig ned vid pianot, och spelade ett lifligt stycke. S: Clare hade en afgjord talent för musik. Hans touch var briljant och säker, och hans finger flögo öfver tan senterna med en snabb, bevingad fart, luftigt, och änd ittryckefullt. Han spelade det ena stycket efter det an ira, liksom en der bjuder till att spela sig till godt lynne Sedan han slutat, uppstod han och sade glädtigt: Hörp usin, ni har gifvit oss en god förmaning, och gjort e ligt; på det hela värderar jag er så mycket mer för det Jag tviflar ej det alraminsta att detju icke var en rikti; ikta perla af sanning som ni kastade åt mig, ehuru I ser att hon träffade mig så rakt i ansigtet, attjag i bör an ej förstod att riktigt uppskatta hennes värde. ,För min del ser jag ej vad sådant tal skxallt jena tillv sade Maria. Jag skulle verkligen ha god lust att vet vem som gör mer för sitt folk än vi; och det gör den ;j det minsta godt — nej intet det ringaste, de blifv värre och värre. Hvad det nu beträffar att tala med dem ller mera sådant, så vet jag att jag talat tills jag bif vit både trött och hes, och sagt dem deras skyldighe och allt det der; och jag vet att de få gå i kyrkan nö de behaga, ehuru de ej förstå ett ord af predikan me än lika många suggor — hvadan det just icke gagne dem stort, så mycket jag kan förstå. Emellertid gå d dit, och ha således öppet tillfälle att uppbygga sig; me som jag sade förut, de äro ett vanbördigt slägte, och dc komma de alltid att förblifva, och för dem finnes inge hjelp; ni kan ej göra någonting af dem, försök hur 1 vill. Ser ni, kusin Ophelia, jag har försökt med de saken; det har inte ni; jag är född och uppfödd iblan dem, och iag känner följet. Miss Ophelia tyckte att hon sagt nog och satt derfi tyst. S:t Clare hvisslade en melodi. S:t Clare, om du ville läta bli att hvissla; det gt mig hufvudvärk.