Aftonbladet – 26 november 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA ) ELLER NEGARLIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA. AF HARRIET BEECHER STOWE. Miss Ophelia, som ej hade så litet af den äkta oc veritabla Nya Enoglands-försigtigheten, och dessutom ba en särskild afsky för att blifva inblandad i familj-misshäl ligheter, började nu känna i luften den annalkande fa ran af något dylikt, hvadan hön, med en uppsyn gor uttryckte en iskall neutralitet, uppdrog ur sin pirat e stickstrumpa, fulla fem qvarter lång, hvilken hon böll beredskap såsom ett specifikt medel mot hvad d:r Watt försäkrar vara djefvulens arga list, när folk ej ha någo för sig, och började sticka af alla krafter, under det hp boptryckte sina läppar på ett sätt som sade lika tydlig som klara ord: Det var inte värdt försöka att få mi; att tala. Jag vill med edra affärer platt intet ha at skaffa — hon såg verkligen så deltagande ut som et marmorlejon. Men detta brydde Maria sig icke om Hon hade fått någon att tala till och hon ansåg för sil pligt att tala, och detta var nog; och sedan hon hemta m krafter från att åter lukta på sin svampdosa, fort:o on: Ser kusin, jag medförde min egen förmögenhet oci mina egna tjenare i boet, när jag gifte mig med 5; Clare, och jag är lagligen berättigad att dermed förfar efter eget behag. S:t Clare hade sin förmögenhet oc! sitt tjenstefolk, och jag vill ej sätta mig emot att ha sköter om sitt efter sitt eget hufvud; men -S:t Clar blandar sig uti det som ej rör honom. Han har riktig förryckta ideer i vissa saker, särdeles hvad tjenstfolk an belangar. Han beter sig verkligen som om han värde Tade sitt tjenstfolk högre än mig, och högre än sig sjel till och med; ty han läter dem göra honom all möjlj, förtret, utan att så mycket som lyfta på sitt finger ej gång. Ja, jag får bekänna, i vissa fall inger han mj ) Se A. Bi n:o 248—265, 267—269, 271—275.