got vis i bredd med oss, så att en jemförelse mellan og: och. dem skulle kunna ega rum, kusin förstår, det är di rakt uppåt väggarna! S:t Clare har nu verkligen tala med mig så, som om att hålla Dadda skiljd från sin mar vore detsamma som att hålla mig skiljd från min. Dett är ju rakt ingen jemförelse. Dadda kan ju icke ha så. dana känslor som jag har. Det är en skilnad som nat och dag; det är ju uppenbart; och ändå envisas S:t Clarc att ej vilja inse detta, Och liksom också dadda skulle kunna älska sina små struntungar på samma vis som jag älskar Eva! Och ändå behagade S:t Clare en gång pi rena, fulla allvaret försöka öfvertala mig att att det va min skyldighet, med min svaga helsa, och allt hvad jag lider, att låta dadda fara hem, och taga någon annan : hennes ställe. Detta var något för skarpt äfven för mig att tåla. Jag låter icke ofta märka mina känslor. Jag har gjort mig till grundsats att bära allt med tystnad. Men den gången bröt jag ut; också har han aldrig låti undfalla sig en vink om den saken mera. Men jag märker nog på hans miner, och på små ord som undfalla honom ibland, att han allt ännu menar detsamma; och det är så påkostande, så retsamt!x Miss Ophelia såg temligen ut såsom en den der är rädd: att säga någonting; men hon svängde med sina strumpstickor på ett sätt som innebar hela folianter af innehåll, om endast Maria hade varit i stånd att förstå det. Och sålunda kan ni just se och finna, kusinv, fortfor hon, shvad ni fått att handskas med. Ett hushåll utan styrsel; der tjenstfolket har i sitt eget behagliga val att göra hvad de vilja, och få hvad de behaga, med undantag af den lilla ordning som jag, med min svaga helsa, kunvat bringa i deras oreda. Jag höttar med karbasen, och ibland smäller jag till; men exekutionen är mig alltid för mödosam. Om bara St. Clare ville handtera de der sakerna på samma sätt som alla andra menniskor —) Öch hvad är det för ett sätt? Jo, att skicka dem till stadstukthuset, eller någon af de andra inrättningarna i den vägen, för att hudflängas. Detta är enda sättet. Om jag ej vore ett så sjukligt