Aftonbladet – 25 november 1852, sida 2

Emigrationen från Storbritannien. Under de sednare månaderna har emigrationen från de brittiska hamnarne tilltagit i en oerhörd -. progression, och derigenom det förhållande inträdt, att folknummern, i stället att under de sista årtiondena hafva befunnit tig i en ständig tillväxt, nu står lägre än för nägra månader sedan. Med anledning häraf innehåller Times, följande ganska märkliga betraktelser: Sällan hafva menskliga beräkniagar eller menskligt förutseende slagit mera felt, än som det visat sig under de sednaste ärens händelser. Vär tidsålders menniskor trodde, att de hade öfverstätt forntidens uselheter och villfarelser, samt läste de framfarna slägtenas tideböcker med en blandad känsla af vantro och medlidande. Men turen skulle snart komma till oss. All vår statsekonomi och alla våra handelsbjelpkällor kunde icke rädda oss frän att blifva hemsökte af en svårare hungersnöd än medeltiden visste af; all vår läkarekonst kan icke uppdaga källorna till eller utröna beskaffenheten af en gätfull och dödlig sjukdom, och aldrig hafva härarne varit talrikare och politiken mera osäker än sedan den tid då det blef på modet att förlöjliga tanken på krig. Nu synes det förestå en ännu farligare revolution. Bland de tusende sociala frågor som sysselsatt statsmännens uppmärksamhet, är den, hvilken hittills aldrig varit inbegriper bland dem, nu den fråga som sannolikt skall blifva vigtigare än alla de andra. Vi ba hittills fruktat att England nödvändigt skulle komma att lida af öfverbefolkning, och att det skulle blifva omöjligt att förskaffa så många menniskor arbete eller förtjenst, social ställning eller politiska funktioner. Faran hotar oss nu från motsatt häll, i det Storbritanniens befolkning för ögonblicket, måhända för första gängen i mannaminne, är i stort aftagande. Sista qvartalsberättelsen om födde, döde och ingängna äktenskap gär till slutet af September. Det fanus den 29 September minst 60,000 personer mindre på de brittiska öarna än den 24 Juni. Mortaliteten var starkare i förhällande till nativiteten än vanligt, ty. oaktadt den fruktade asiatiska farsoten icke inträftade, så var totalsumman af dödsfall på grund af epidemiska orsaker större än förut. Under de fem somrarae 1848—52 var antalet dödsfall af kolera i London resp. 153, 12847 (nemligen 1849), 87, 188 och 127, så att dödligheten af denna farsot under detta ärs sommar, då man så mycket fruktade den, icke endast var 50 procent mindre än i fjol, utan till:och med -mindre än 1848. Tar man derjemte i betraktande folkmängdens tillväxt under denna tid, så blir förhållandet ännu fördelaktigare. Under ifrågavarande qvartal voro. födde 151,193 och döde 100,497, alltså 50,696 flera födde än döde; men under samma tid afgingo ur landet genom de hamnar, der regeringsembetsmän äro tillsatte för att hafva uppsigt öfver utvandringsväsendet, icke mindre än 109,236 personer, så att vi i stället för ofvannämnde förökning gjort en förlust af 58,540. Tar man derjemte med i beräkning de utvandrare, som icke blifvit införde i vederbörande embetsmäns protokoller, sä kunna vi väl antaga hela antalet till 60,000 personer, hvilket visar att vär folkmängd icke allenast minskas, utan minskas starkare än den någonsin tillvuxit. En totalsumma af 100,000 till 225,000 om äret har varit den största vanliga tillväxt i detta afseende, men förlusten är nu å andra sidan öfver 100,000 på ett enda, qvartal, och detta qvartal skall troligen komma att stå längt tillbaka för det nästföljande. Vi skola sannolikt ej mycket misstaga oss då vi säga, att vär folkmängd under en viss tidrymd skall aftaga i samma förhällande som den hittills tillvuxit, och att den, i stället att förökas med 200,000 om äret, skall minskas med samma antal: ; Den stora frågan är, huru länge skall denna minskning fortfara? Vi kunna endast säga, att hittills icke visat sig något tecken att den synes vilja upphöra eller aftaga. Det är intet tvifvel underkastadt, ait flera menniskor skola lemnat landet i Oktober än i September, och att flera komma att afresa i denna mänad än i Oktober. Regeringens utvandringskommissarier, som bestämt Southampton till en utvandringsdepot, hafva beslutat att vid hvardera af sydvest-banans slutstationer låta bygga ett slags baracker, som kunna rymma 2000 emigranter, hvilka skola expedieras med utomordentNEAR SONEN SNETT TESSAN NEN AAA a ee se sr On