Aftonbladet – 25 november 1852, sida 2

tio till någon del förändrats till penningar, hvilket j också är förhällandet med 9 bland de 10 persedlar, i som till andra blifvit förbytte. Då, enligt förteckningarne, räntorna uti de 23 län frägan rörer;skola, oberäknadt ett belopp af 2,253 rdr 12 sk. 8 rst. i Westerbottens län, som från länets räntesumma ulesiutits, utgöra: i Penningeräntorna . os ee 272,258: 16. 6. Persedel-d:io . . . -. 2,737,439: 1. 6. Summa Bko 3,009,697: 18. — skulle enligt förslagen förhållandet blifva följande: Penningar i alla län: Gamla . . -272,258: 16. 6. Nya . . 156,472: 31. 11. Summa Bko 428,731: — 5. Persedlar : Spanmäl i 22 län . . . .. 1,360,250: 26. 1. Smör i 19 d:o . . . 286,005: 1. 11. Dagsverken i 18 d:io . . . -470,138: 35. 2. Hö i 13 d:o: Gammalt 137,139: 31. 2. Nytt . . 11,111: 11. 2. Fläsk i 9 d:o: Gammalt 39,324: 32. 8. Nytt . 9,540: 9. 4. Kött i 7 d:o: Gammalt 22,719: 3. 3. Nytt . :46,166: 15. 11. 148,250: 42. 4. 48,864: 42, — 68,885: 19. 2. Vedi8d:o ss oc sc. 65,322: 41. 6. Kol i:2.d:o s so ss s -90,193: 4. 3. Jernild:o . . ss 4 4,072: 44, 3. Tackjern i 3 d:0o: Gammalt 12,481: 10. 10. Nytt . . 10,677: 12. 9. 23,158: 23. 7 Strömming i 3 d:0 . . . . 13,975: 6. 10. Laxi2d:0o . . .. rs... 1848: 18. 6. Summa Banko 2,580,966: 17. 7. Således: Gamla . . . . . . 2,503,471: 16. 5. Nya, eller sådana som från en till annan persedel förändrats . . 77,495: 1. 2. j 2,580,966: 17. 7. Härvid bör likväl i underdänighet erinras, att Eders Kongl. Maj:t särskildt i nåder anbefallt deputeraes hörande om förvandling till spanmäl af kol i nämnde 2:ne län och af ved i ett län. Högsta och minsta beloppen äro af: Persedlar oförändradt bibehållne: Spanmål i Linköpings län 268,593 rdr 32 sk. 9 rst. och Tacjern i Westmanlands län 39 rdr 18 sk. -Persedlar till andre ombytte: Halm till Hö i Kronobergs län 6,561 rdr 24 sk. 9 rst. och Afradsjern till Tackjern i Westmanlands län 10 rdr 7 sk. 8 rst. Persedlar till penningar förändrade: Hö i Linköpiogs län 5,058 rdr 3 sk. 3 rst. och Lin i Örebro län 3 sk. 2 rst. I fråga om sättet för ränteförenklingens tillvägabringande finner kollegium sig, uppä de uti underdänigst bilagde och nu äberopade protokoll öfver den hos kollegium i målet förefallne omröstning, utaf pluraliteten utvecklade skäl och grunder icke kunna understödja den af deputerade frän flera län yttrade och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ett län biträdda underdåniga önskan om förvandling till en viss och ständig penningeränta af de i ordinarie räntan ingående hufvudpersedlar, utan tillstyrker fasthellre i underdänighet, att dessa må utbytas emot ett färre antal, lämpade efter hvarje orts näringsfång och särskilda förhållande. Vidkommande äter de räntetitlar, hvilka i egenskap af hufvudpersedlar böra bibebällas, torde det tillätas kollegium härvid underdånigst erinra, att oaktadt mängfalden af de hittills begagnade räntepersedlar i flera afseenden varit oläglig, har den likväl medfört den nytta, att de i anseende till stigande eller. fallande -pris motvägt hvarandra, så att då nägon stigit i värde de öfriga dels fallit, dels bibehållit ett jemnt pris. En dylik motvigt måste äfven afses vid bestämmandet af de nya persedlarne, sä att de icke blifva sädane, att hela persedelräntan kan på en gäng antingen högt uppstegras eller falla till lägt värde emot andra varor, då i förra händelsen räntegifvaren skulle kunna öfver sin förmåga betungas och i den sednare räntetagaren tillstyndas en kännbar förlust. Utgående trän denna synpunkt och då Spanmål och Smör utgöra allmänt behöfliga varupersedlar samt ingå till ett ganska betydligt belopp uti hemmansräntorna i rikets flesta län, anser kollegium i underdänighet dessa räntetitlar äfven framdeles böra hibehällas, äfvensom åtskilliga andra -persedlar dertill kunna förvandlas. Hvad derefter angär dagsverksräntan, sä utgör den ett betydligt och Smörräntan i flera län mångdubbelt öfverstigande belopp. Efter hvad erfarenheten visat är denna ränta den af hufvudpersedlarne, som minst varit underkastad omvexling i pris och fördenskull är att betrakta säsom en säker och tillförlitlig värdemätare. Med denna persedel företer sig derjemte det särskilda förhällande, att den vanligen icke varit uaderkastad prisstegring vid de tillfällen, då till följd af missvext eller svag skörd spanmälsprisen stigit, utan -har den fastmer dä nedgäått i värde och sämedelst varit en regulator för vinnande af mera jemnlikhet i beskattningen under olika tidskiften. Med afseende härå :och då denna räntetitel endast säsom natura prestation medför en för jordbruket tryckande tjenstbarhet och derföre är olämplig, af hvilken orsak kammarkollegium ock i underdäniga utlåtanden den 16 Oktober 1810 och den 8 December 1828 ansett densamma säsom räntepersedel böra försvinna, men dess utgörande in natura numera icke kan eller lämpligen bör ifrägakomma, finner kollegium icke ringaste tvekan att i underdänighet tillstyrka denna persedels bibehållande. Väl hafva deputerade inom Ide flesta län förklarat sig icke önska bibehållande af merberörde ränta; men detta förklarande synes hafva tillkommit under förutsättning att den skulle framdeles komma att utgöras, och således i saknad kännedom af Eders Kongl. Msj:ts och Rikets Ständers beslut om räntepersedlarnes lösande efter medelmarkegängspris; och torde deputerades framställning i detta -Jämne så mycket mindre förtjena afseende, som bibehällandet af sagde räntepersedel, efter hvad kolle;lgium ofvan underdånigst yttrat, medför i allmänhet bätnad: för den skattdragande vid utskyldernas berökI nande. Hvad beträffar räntetitlarne Hö och Fläsk, till hvil-Iken sistnämnde Galtar i Stockholnis län samt Får och Lam jemte Talg i Gottlands län skulle förvandllas, samt Kött, till hvilken persedel skulle genom förvandling räknas Får och Lam i Calmar, Jönköpings; :I Kronobergs, Örebro och Wermlands län, Oxar i nyss: nämnde län: samt Gefleborgs och Wester-Norrlands län, Kor i Calmar, Jönköpings och Wermlands Jän samt Fär i Gefleborgs och Wester-Norrlands län; så I lemedan dessa räntetitlar dels hvar för sig utgöra mindre belopp, dels, efter kollegii omdöme, icke äro llämpliga att fortfarande qvarstå, tillstyrker kollegium li underdånighet, att de icke vidare må såsom hufvudI persedlar bibehällas. Då Ved och Kol, med afseende på skogarnes till;Istånd, sannolikt i en icke aflägsen framtid komma att betydligt stiga i pris, anser kollegium dessa per-Isedlars bibehållande menligt inverka på skatternas belopp för räntegifvare i de orter, der dessa räntor Jutgöras, och kollegium hemställer derföre i underdänighet, att Ved och Kol. icke må säsom hufvudper