Aftonbladet – 25 november 1852, sida 1

Folket talar om att vi hålla slafvar, liksom om vi gjorde det för vår begvämlighets skull, sade Maria. Men det vet jag sökert, alt om vi tänkte på den, så skulle vi göra oss af med dem genast., Evangelina fästade sina stora allvarsamma ögon på sin mors ansigte, med ett uttryck af eftertanke och förundran, och sade naivt: Men hvarför håller då mamma dem ?) Ja sannerligen jag det vet, om inte för att plåga mig; de utgöra verkligen för mig den värsta plåga. Jag tror ait min sjuklighet mycket mer förorsakas af dem, än af någonting annat; och våra, det får jag säga, äro de värsta som någon menniska fått slitas med. Kära Maria, i dag har du visst vaknat på galen sida. Du talar mot: din egen öfvertygelse.; Låtom oss taga Dadda till exempel, det bästa kräk i verlden — hvart skulle, du komma utan henne? Dadda är den bästa jag setty, sade Maria; men äfven hon är sjelfvisk — grufligt sjelfvisk; det är någonting medfödt hos negrerna. Sjelfviskhet är ett styggt felp, sade S:t Clare allvarsamt. Och hvad :Dadda beträffar så måste jag väl anse det för bra sjelfviskt af henne att sofva som en stock hela ätterna; hon vet rätt väl att jag behöfver liten tillsyn Ästan hvarje timme, när jag är som värst ansatt af mina plågor. Jag är bestämdt gämre i dag bara till följd afdet beständiga besvär jag haft i natt att väcka henne.2 Har hon icke vakat hos mamma nyligen flera nätter å rad?, sade Eva. Hur vet du det? sade Maria skarpt; phon lär väl ha sprungit och beklagat sig.s Hon beklagade sig icke; hon endast talade om för mig dana svåra nätter mamma hade haft — så många å rad.v oHvarför kan du ej låta Jana eller Rosa omvexla med henne en natt eller pars, sade S:t Clare; och låta henne få liten to. : Huru kan du göra mig ett sådant förslag?, sade Maria. Du talar bra tanklöst, S:t Clare. Så nervös somi jag är, oroas jag af minsta andetag; och att vidröras af