Aftonbladet – 24 november 1852, sida 2

gitt, OM man någonsin vill tänka på att få ha någonting i behåll. Nå, Eva, har du lagt in din fingerborg? Sannerligen jag vet, tant.s Så ja, det kunde jag tro. Vi skola se efter i 1ådan: fingerborg, vax, två nystän, sax, pennknif, tamburnål, allt riktigt — lägg in det der. Hvad skulle det blifva af, kära barn, om du reste ensam med din pappa? Jag undrar om du ej skulle mistat allt hvad du eger och har.n : : Ja, tant lilla, jag har mistat så mycket saker; men när vi stannade någonstäds så köpte alltid pappa det som! feltes. Trösta oss, barn, sådant lefverne l 7 Det var ett lustigt lefverne, det, tantlilla! sade Eva. Det är en för hisklig tåpighetv, sade tanten. ,Men huru skola vi bete oss, tant lilia? sade Eva. aDen kär kappsäcken är så full att han inte går igen. Han måste gå igen2, sade tanten, med en generals uppsyn, i det hon klämde ihop innehållet och tryckte med knät på locket; men ändå glipade kappsöeken. Kom och båll till här, Eval sade miss Ophelia, oförskräckt; shvad som skett en gång förut måste kunna ske igen. Kappsäcken bar ju gått igen förut och varit läst — det kan inte Vara mer än ett sätt med den gaken.s Och kappsäcken, utan tvifvel uppskrämd af denna bestämda ton, gaf med sig. Haspen slog klingande ini hålet, miss Ophelia vred om nyckeln och stoppade honom triumferande i fickan: : Nu äro vi i ordning. Hvar ör din pappa? Jag tycker det vore tid på att sakerna blefvo utburna, Gå och titta efter, Eva, ora du ej kan få sigte på pappa. Pappa, tant lilla, sitier nETe I heirsalongen och spisar en Orange. Han vet visst icke huru nära vi äro hem2, sade tan. ten; det vore väl bäst att du sprunge och underrättade honom. . ; Pappa gör sig aldrig brådtom med någonting,, sade Eva, och vi ha ännu ej kommit till bryggan. Titta I fönstret, tant; der är vårt hus, der uppe vid torget.n