Aftonbladet – 24 november 1852, sida 2

åt en åkare som stod bakom honom, ,tag de här sakerna., Jag skall gå och se efter hur han packar på demp, sade miss Ophelia. Kära kusin lilla, hvad skulle nu det tjena till? sade S:t Clare. Ja, men i alla fall så bär jag sjelf dethär, och det här, och det här, sade miss Öphelia i det hon afskilde tre askar och en liten nattsäck. Min göta miss Vermont, tag för all del liten smula seden dit ni kommer! Här nere hos oss skulle alla menniskor undra sig förderfvade om ni komme bepackad på sådant sätt. De skulle taga er för en huspiga; gif sakerna åt karlen der, jag försäkrar er att han skall sätta ner dem så försigtigt som om det vore äggkorgar.. Miss Ophelia såg verkligen förtviflad ut då hennes kusin tog alla hennes skatter ifrån henne, och blef icke kitet förnöjd när hon efter en stund såg sig återförenad med dem i vagnen, och allting oskadadt och välbehållet. Hvar är Tom? sade Eva. Han sitter bakpå, min pulla. Jag tänker erbjuda Tom åt mamma till en vänskänk, i stället för den der supiga slyngeln som körde omkull. O, Tom blir en präktig kusk, det vetjag., sade Eva, han dricker sig aldrig drucken.s ; Vagnen stannade framför ett gammalt palats, bygdt i denna besynnerliga bastardart af spansk och fransk styl, bvaraf prof förekomma på några ställen i Ny-Orleans. Det var anlagdt i mohrisk smak, — en fyrkantig byggnad som omgaf en borggård, på hvilken vagnen inrullade under .en hög hvalfhåge. Den inre borggården hade ögonskenligen blifvit enkom utstyrd för att rätt förnöja ett girigt konstnärsöga. Vidlyftiga gallerier. lupo kring alla fyra sidorna, hvilkas mohriska spetshvälfbågar, smärta pelare och arabesk-ornamenter ledde tanken tillbaka till den orientaliska romantikens herradöme i Spanien. I midten af borggården sprutade en springbrunn högt upp i luften sitt silfverglittrande vatten, somi ett oupphörligt duggregn nedföll i en marmorbasin, omgifven af en bred bård af dofpod than ent Well EE RR ent ak on