Aftonbladet – 24 november 1852, sida 1

tygelser? För att då säga er rena sanningen, så var det nu så att Ophelia älskade honom. Då han var en liten gosse så hade det varit hennes göra att lära honom katechesen lappa hans kläder, kamma hans hår, att bålla tillsyn öf ver bonom, med ett ord; och emedan hennes hjerta öf ven hade en ganska varm sida, så hade Augustin, såson han merendels plögade göra med alla, koråmit i besittnin; af en betydlig andel deraf för sin enskilda räkning, och det var af den orsaken som han hade så lätt att öfver tala henne att pligtens väg gick precist till Ny-Orleans och att hon måste fö ja honom dit för att taga vård on Evangelina, och förekomma att icke allt gick till under gång och förstörelse under hans hustrus tätt påkommandi sjuklighet. Föreställningen om ett hus som ingen vår dade, gick henne till hjertat ; dessutom tyckte hon on den lilia flickan, som väl ändtligen ingen annat kunde och ehuru hon ansåg Augustin för nära nog en hedning så älskade bon honom likväl; skrattade åt hans infall och öfversåg med hans fel, till en grad som de, hvilk: kände dem båda, ansågo för otrolig. Men hvad nu vi. dare kan återstå nödigt att veta om miss Ophelia, få läsaren inhermta genom personlig bekantskap med henne Der ha vi henne nu, sittande i sin hytt, omgifven a en brokig mängd af små och stora askar, kartonger, kappsäckar, nattsäckar, hvar och en innehållande sins vissa persedlar, hvilka hon ombinder, omsnör, lyftar, vickar och uppstaplar med en uppsyn af djupt allvar, Nå, Eva, har du tagit vara på dina saker? Förstås tt du det icke gjort: sådant göra barn aldrig: der ti nu den rutiga nattsäcken, och den lilla blåa pappasken med din bästa neglig — det är två; lilla schatu let, tre: min trådoch näldosa, fyra; min bandask, fem, och mit uvelekrin, det är REX, oeh den här lilla hattasken, sju nalles. Hvar har du gjort af din parasollett? Tag hi den, så skall jag linda ett papper om honom, och binda hop honom med mitt paraply; se så. i Men, tant lilla, vi skola ju inte längre än hem — vad skall det tjena till?a För att akta sakerna, barn; man måste taga vara på