Aftonbladet – 23 november 1852, sida 2

Patrie, berättar att man i Hazebrouk (Norddepartementet) funnit af Ledru Rollin undertecknade upproriska skrifter. I Paris är för närvarande allting kejserligt. Redan länge har man hos bildhandlarne sett Louis Napoleons bild med krona och spira, och man ser den nya kejsaren numera afbildad på alla etuier, snusdosor, ljusskärmar O. Be Ve Man upprepar åter ett sedan någon tid gängse rykte, att medlemmarne aflagstiftande kåren skola erbålla arfvoden, man säger 10,000 francs för sessionen. BELGIEN. Man tror, att det liberala partiet i andra kammaren skall uppträda mot det af ministåren framlagda presslagförslaget, men att det genom det förra oppositionspartiets samt några andra enstaka röster skall erhålla en svag majoritet. ENGLAND. Öfver förhandlingarne i parlamentet bringa de osg i dag tillhandakomna tidningarne inga andra underrättelser än de som voro resumerade i de med förra posten ingångna telegrafdepescherna. Man har endast en utförlig redogörelse för den i dessa depescher resumerade debatten öfx ver gvarsadressen. Hufvudkarakteren af denna debatt synes ha varit dels en allmän önskan, delad såväl af oppositionen som kabinettet och dess anhängare, att ej före hertigens af Wellington begrafning låta det komma till någon allvarsam konflikt; dels ett bemödande hos regeringen att emedlertid så vidt möjligt är afskudda sig skenet af att vilja återgå till protektionssystemet, medan ministrarne likväl genom sväfvande uttryck synas vilja hålla sig vägen öppen för att kunna inkomma med förslager, som indirekt skola, så vidt görligt är, leda till samma resultat. Man finner dock redan att oppositionen innan kort skall gå ministeren inpå lifvet och ej längre tillåta den att förskansa sig bakom sväfvande fraser. Såsom nämdt är, kom det dock icke nu till någon allvarsam konflikt, utan blef resultatet af debatten att svarsadressen i båda husen utan omröstning antogs. Det var egentligen Villiers som under debatten skarpast uppträdde mot kabinettet och framhöll det obestämda i de uti trontalet förekommande yttranderna om frihandeln, och förklarade han sig vilja den 23 inkomma med ett förslag, som skulle nödga regeringen att bestämdt förklara gig, så att man kunde komma till visshet om regeringen ville handelsfrihet eller skyddstullssystem. Skattkammarkanslern Disraeli önskade att hr Villiers ville uppskjuta inlemnandet af sitt förslag till efter den 25, hvilken dag han hoppades kunna framlägga sin finansplan, genom hvilken huset blefve bäst i tillfälle att bedöma regeringens afsigter, då den blifvande debatten i alla händelser skulle komma att vända sig kring regeringens planer. Cobden talade emot ett sådant uppskof, då det endast var fråga om att ministeren måtte bestämdt och obetingadt uttala sig för handelsfriheten och saken ej borttrasslas samt under förevändning at reform af beskattningssystemet hela den garala striden om handelsfriheten börjas om igen. Den 12 kom saken åter till tals i underhuset, och Disraeli afgaf då det löfte, att den 26 dennes bestämdt afgifva en förklaring öfver regeringens handelsoch finanspolitik, men hvarje dess förinnan inkommande motion ville han anse och behandla sågzom olämplig. Lord Palmerston klagade i underhuset öfver den ännu fortfarande slaf-införseln till Cuba och förmenade att spanska regeringen icke gjorde allt hvad den borde för att i detta afseende uppfylla sina fördragsmässiga pligter, utan fastmer utsatte sig för förebråelsen att gynna slafhandeln för att betrygga sig besittningen af Cuba och att föröka den svarta befolkningen i beräkning att i samma mån som de svartes antal förökas, i samma mån skall äfven de hvites fruktan tillväxa, och de gednare derigenom nödsakas att sluta sig fastare till moderlandet. Derom interpellerad förklarade skattkammarkanslern, att fiskerifrågan var på god vä att blifva ordnäd. — På af hr Shee framställd fråga försäkrade inrikesministern, att regeringen icke hade för afsigt att föreslå någon inskränkning i de irländska katolikernas borgerliga frihet. Båda husen hafva mottagit ett specialbådskap rörande kostnaderna för Wellingtons beIgrafning, hvarjemte inrikesministern i underbuset tillkännagifvit det han skulle inkomma med förslag derom att alla den 18 dennes, Wellingtons begrafningsdag, förfallande vexlar måtte anses såsom om de förfölle på söndag. Den 12 dennes började förevisningen af hertigensaf Wellington lik i invalidhuset i Chelsea. MNämnde dag hade endast med inträdeskort försedda personer tillträde. Den 13 inläts deremot allmänheten utan inträdeskort. Det klagas allmänt öfver de bristfälliga, på ett så stort tillopp af åskådare icke beräknade -lanordningarne, och man gör vederbörande de allvarsammaste förebråelser i anledning deraf. En mängd gator voro alldeles spärrade af Ifolkmassan, och trängseln skall ha varit förfärlig. Globe, uppger redan antalet af personer som omkommit till sex, men man beI farade att ännu flera blifvit skadade. I afseende på kapellets dekorering besvärar sig Globe deröfver, att alla der förut upphängda trofeer blifvit undanflyttade, och att ingen enda Ifransysk örn varit synlig. Katafalken skall Ivara nraktfullt ntsirad med ould. men i öfrigt ,