Aftonbladet – 23 november 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA ELLER NEGERLIEVET I AMERIKANSEA SLAFSTATERNA. HARRIET BEECHER STOWE. Ni behagar allt skämta, sir,, sade slafhandlaren; emelJatid bar pi rätt på sätt och vie; Jag vet nog det är gkilnad på religion och religion. Somlig religion är ep lumpen sort: de der gudsnådliga sammankomsterna, meå sitt böne-skrik och psalm-tjut, med tocket der otyg är ingenting bevändt, det må nu grassera bland hvita eller svarta; men det finns också annat af reelare sort, och sådant har jag sett hos negrer rätt ofta: riktigt stilla, beskedliga. stadiga, fromroa själar, som intetiverlden kunnat fresta att göra hvad de ansett för orött; och ni kan ge i det der papperet, sir, hvad Toms gamla husbonde siger om honom. Nåväl, sade den unge mannen, i det han med ep mycket allvsrsam min tog och öppnade sin plånbok, om ni riktigt vill ansvara mig för, att jag verkligen kan köpa etia slags fromhet, och att den kommer att balancerasg mig till godo i den stora boken der ofvan, såsom någoning mig tillhörigt, så vill jag gerna betala litet på köpet derför. Hvad menar ni? ; Nej, sannerligen jag det kan, sade slafhandlaren! Jag tänker, jag, att hvar och en kommer att hänga på in egen krok när han kommer och tar in i det qvarteret.n Rasande hårdt för en karl zom ger på köpet för religion, och ej kan använda den som kurant vara i den gat der det som bäst behöfdes, är det inte?, sade den unge mannen, som hade lagt ibop en sedelbundt under det han talade. Se der, räkna sjelf, gamla gosselp tillade har, i det han räckte sedelpacken åt Haley. Alldeles rätt ! sade Haley, hvars ansigte lyste af beåtenhet; och i det han framtog ett gammalt fickbläckhorn, kompletterade ban ett salubrefsformulör, som har efter få ögonblick öfverlemnade åt den unge mannen. —) Se A. B. n:o 248—265, 267—269, 271 och 272.