Aftonbladet – 23 november 1852, sida 1

Jag undrar just om jag blefve inventerad, specifice ad och värderad, sade den sistnämnde i det han ge romögnede dokumentet, huru mycket jag skulle komm att stå till. Säger så och så mycket för mitt hufvud, s och så mycket för min höga panna, item för mina armar och Händer, och vador; noch för bildning, lärdom, själs såtvor, dygd, religion! Trösta mig! Summan skulle e oli hög för den sista artikeln, fruktar jag. Men kom nu ven, sade han; och i det han tog sin dotter vid han ien, gick han ned på fördäcket, och i det han vårdslös med fiogerspetsen tog Tom under hakan, sade han god modigt: Titta upp, Tom, och se efter hvad du tycke om din nya busbonde.s : Tom såg upp. Det var ej rätt möjligt att betrakt detta glada, unga, vackra ensigte utan en känsla a belåtenhet, och Tom kände tårarna komma upp i ögone! då han bjertligt sade: 2Gud välsigne er, masser! Godt; jag hoppas det. Hvad heter du? Tom, ä det ieke så? Nå nu veta vi det. Kan du köra spann Tom? Jag har alltid varit van vid hästar,, sade Tom; ;mas ser Shelby hade ett stort stall.n Godt; jag tänker göra dig till kusk, med förbehål att du ej super dig pirum mer än en gång i veckan, on nte nöden blir alltför stor., Tom såg förvånad, ja till och med litet stött ut, cc sade: Jag super aldrig, masser. Jag har hört den historien en gång förut, Tom; mel vi få väl se. Det skulle vara ett riktigt fynd för alla ve derbörande om du ej skulle göra det. Vearinte ond på mig min gossex; sade Ban godbjertadt, då han märkte at rg såg allvarsam ut; jag tviflar ej på ditt god uppsåt. Ja, nog Menar jag redligt, masser,, sade Tom. sOch du skall få goda dagar,, sade Eva. Pappa ä så ged mot alla menniskor, fast han alltid vill hålla lite fyr med dem., Pappa är dig mycket förbunden för orlofssedeln, sad S:t Clare skrattande, i det han vände hufvudet och af lögsnade sig. .