Aftonbladet – 22 november 1852, sida 3

md ERE oo a a rade sig missnöjd med beslutet och anhöll att få del af protokollet för att besvära sig öfver detsamma. Han affördes genast till arbetshuset. Äfven i dag förekom icke nägot vidare i afseende på förut omnämnda angifvelse mot Baijur. — Enligt erhällna upplysningar har vid den i sista N:Y omnämnda eldsvåda vid Mölna på Lidingön icke upp brunnit nägot boningshus utan endast den stora bygg naden för färgmalning, kritslamnirg m. m. Säväl byggnaden som der förvarade varor, med undantag blott af något parti slammad krita, voro försäkrade. Westerås. En serdeles djerf stöld föröfvades första dagarna i sistl..September månad af grenadierhustrun Lennqvist i Tibble, Badelunda socken, i det hon ute ä marken tillgrep 2:ne tamföra stutar, hvilka hon transporterade hit till hamnen och der fick ombord ä ängfartyget Gustaf Wasa, som afgick till Stockholm. Anlönd till hufvudstaden, lyckades hon, enligt egen uppgift, försälja stutarne till en der boende slagtare för det billiga priset 27 rår rgds stycket. Lennqvist, som erkänt tillgreppet, blef i tisdags införpassad till länsfängelset, der hon nu afbidar sina gerningars lön. — Uppå begäran af vice häradshöfdingen baron Th. Cederström lemna vi här nedan plats för en af honom gjord reklamation för ett i Aftonbladet den 16 dennes intaget polisreferat, men anse oss dervid böra erinra, att de i samma referat omnämnde förhållanden sedermera blifvit hos redaktionen bestyrkta genom ett skriftligt intygande af uti målet hörda mamsell Ahlbom jemte en annan vid polisförhöret närvarande fullt trovärdig borgersman här i staden. Till Redaktionen af tidningen Aftonbladet! Dä Aftonbladet den 16 i denna mänad, vid refererandet af den pelisundersökninvg, som dagen förut egt rum angäende mamsell Maria Cbristina Gaibrois försvinnande, på ett sanniogslöst och oförsynt sätt pädiktat mig handlingar, dem jag hvarken har eller kunnat begå, samt tidningen Jemväl tillätit sig uppdikta att hr polismästaren skulle hafva ansett mitt förfarande såsom högst olagligt, får jag nu, sedan protokollet angäende omförmälde undersökning kommit mig tillhanda, min rätt likmätigt äska, att polisprotokollet, som härbos bifogas, ordagrannt varder i dagens tidnivg infördt, äfvensom att följande korta beriktigande fär en plats uti samma tidning. Af äberopade protokoll inbemtas, hvad som ock med sanna förhällandet öfeerensstämmer, att uppgifterna i tidningen, det jag och br öfverste löjtnanten Rosen. miller tagit om band mamsell Gaibrois lösegendom; att mamsell Ahlbom förvägrat att den utlemna, men att bon icke kunnat motsätta sig min entrögenhet, samt att det yttrande br polismästaren päbördas skola hafva om mig fällt, Ero utan fll grund, samt mäste så mycket. mera förnärmande anses, som de förmeDas utgöra referat af bvad vid en offentlig embetsmyndighet sig tilldragit. : Hvad nu sjelfva frågan om den befattnirg jag tagit med ifrögavarande ärende vidkommer, är förbållandet, att sedan till mig blifvit öfverlemnade tvenne pä fransyska språket skrifna handlingar, deruti mamsell Gaibrois skänkt sin lösegendom till enkan Liwendahl, lät jag genom notarius publicus Svante Jakob Cailerholm samma handlingar i bebörig ordmiog öfversätta, hvarförutan jag på begäran af enkan Liwendabl dels hemma hos henne och dels hos mamsell Ahlbom, den 9 i denca möänad, jemte en annan persop, antecknade de saker, som tillhört mamsell Gaibrois, hvilka saker enkan Liwendahl emottog för att i förvar sätta, intilldess sig visade, huruvida mamsell Gaibrois verkligen vore död eller icke; hvarjemte till mamsell Ablbom öfverlemnades ett exemplar af den hos henne gjorda uppteckningen. Nu och emedan den bouppteckning hvarken kar förrättas eller ens till förrättning ä vederbörlig ort anmälas, ionan tillförlitlig visshet vunnits, att den person, efter hvilken bouppteckning skall uppgöras, verkeligen är död, men deremot med lag och go ordring är öfverensstämmande, att dä man förmodar, det nägon person omkommit, anteckning i vittnen: närvaro göres af den bortkomne personens egendom, på det att deraf icke nägot mä kunna förkomma, torde enhvar klarligen inse, att mitt tillgörande i denna sak, långt ifrån att sträcka sig utom laglighetens gräns, tvärtom varit ett i allo lagligt och tillbörligt förfarande. I öfrigt och, eburu jag tryggt kan vädja till mitt samvetes vittnesbörd, att icke nögon rättskaffens menniska kan tillvita mig ena enda hendlirg, som varit emot lag elier bedrens fordringar, bör det dock icke förundra nbgop, att j2g rättvisligen finner mig särad derutaf, att offentligen i en tidning, som eger ett stort anseende, blifva fr mställd säsom lagöiverträdare, ehuru det icke kan vara samma tidning obekant, att jag mera ön de flesta andra här i landet rönt obehag derföre, att jag oegennyitigt kämpat för helgden af gifren lsg. . Stockholm den 22 Nov. 1552. Thure Cederström, : Utdrag af protokollet, hället bos öfverstäthållareemsbetet för polisärender i Stockholm den 15 Nov. 1852. S. D. Med förenledande af poliekommissarien E. Jäderins den 15 i-denna månad hos öfverstäthällareembetet gjorda anmälan, att Maria Christina Gaibrois, som varit boende hos Anna Christina Ahlbom uti kuset N:o 11 vid Karduansmaksregränden; den 31 sistlidne Oktober kl. orokring ätta på aftonen derifrån bortgätt, utsn att sedermera bafva lätit sig afhöra, hvadan och då nägon upplysning om Maria Gaibrois icke derefter kunnat vinnas, anledning vore för handen att hon afhändt sig lifvet, har förhör hos öfverstäthällareembetet förevarit, dervid Anvna Christina Ablbom , Pigan Ulrika Wilbelmina Bergström och stadstjenaren Livemdabis enka, Anna Livendabl, blifvit upplysningsvis hörde och berättat : 1:o Ahlbom: att hon, hos. hvilken Maria Gaibrois någon kort tid varit boende, funnit henne vara grubblande, utan att dock orsaken dertill varit för Ablbom käpd; och då bemälde Gaibrois den 31 sistl. Oktober på aftonen från Ahblboms bostad bortgätt, hade Ablbom icke funnit hennes sinnesförfattning annorlunda än tillförene. 2:0 Bergsröm: att hon, som tjenar hos Anna Chri stina Ablbom, ieke bade någon upplysning attlemna. 3:o Enkan Livendahl: att Maria Christina Gaibrois, som i egenskap af gouvernant vistats hos en friberre Bonde, derförinnan bott hos Livendabl samt såväl under denna tid, som äfven sedermera då hon helsat på Livendabl, visat sig dyster och svärmodig; och hade Maria Gaibrois, utan att omnämna det hon trodde alt hennes lifstid icke skulle blifva längvarig, förklarat att hon ville skänka Livendahl all sin qvarlåtenskap. Efter det Anna Christina Ahlbom anmält att friberre Th. Cederström, åtföljd af enkan Livendabl, nägra dagar efter Maria Gaibrois försvinnande, infunnit sig hos Ahlbom cch, med tillkännpagifvande att Gaibrois skulle hafva testamenterat sia qvarlätenskap till enkan Livendabl, begärt att utbekomma hvad deraf kunde finnas hos Ahlbom i förvar, hvilken begäran Ahlbom ock efterkommit, känvisades Ahlbom att hos Stockholms stads justitiekollegium och förmyndarekammare göra anmälan för upprättande af bouppteekning efter bemälde Gaibrois; och skulle vidare bandläggningen af detta mäl i afvaktan på ytterligare upplysningar om Gaibrois anstå.: Som otvån. Efter befallning, Ingelotz. 8 vn