Aftonbladet – 22 november 1852, sida 1

nu der allt hvad han behöfde i så klar och öppen -gudomlig dager, att möjligheten af ett tvifvel aldrig kom i hans enfaldiga hufvud. Det måste vara sanning; ty var det ej sanning, huru skulle ban då kunna lefva? Hvad nu Toms bibel beträffar, så, ehuru den ej hade några upplysande noter i brädden af lärda uttolkare, hade den likväl blifvit illustrerad med vissa vägvisare och skyltar af Toms egen uppfinning, och som hjelpte honom mer än de lärdaste förklaringar skulle hafva gjort. Det hade varit hans vana att få sig bibeln föreläsen a! sin magsers barn, synnerligen unga masser Georg; och när de läste, så plögade han med breda streck och krumelurer, ritade med bläck och penna, beteckna de ställen som på ett synnerligare vis behagade hans öra elle; rörde hans bjerta. Hans bibel var sålunda från perm till perm öfverritad med en mängd olika märken och figurer; och sålunda kunde han i ett ögonblick få rätt på sina käraste ställen, utan att behöfva arbeta sig igenom det som stod emellan dem; och såsom den nu läg framför honom, hvarje ställe påminnande honom om nägon gammal tilldragelse i hemmet, och återkallande fordna fröjder, tycktes honom hans bibel utgöra på en gång helsö återstoden af hans förgångna lif, och löftet om ett tillxommande. r Bland passagerarna på fartyget var en ung herreman: ik och förnäm, hemma i Ny-Orleans, och som hette Saint Clare. Han hade med sig en liten dotter, mellan fem och sex år gammal, tillika med ett fruntimmer som tyckteg vara en slägting till dessa båda, och hafva den lilla flickan under sin synnerliga vård. Tom hade ödfta sett en skymt af detta barn — ty hon var ett af dessa rörliga, beskäftiga små väsen, som def ej är möjligare att hålla qvar på ett och samma ställe är en solstråle eller en sommarvind; och sä var hon dessatom ett af dessa, som man ej lätt glömmer när man er gång sett dem. Hela hennes skepnad uttryckte den högsta fullkom. lighet af barndomsskönhet, utan barndomens oproportio: nerliga och skarpa konturer. Öfver densamma hvilade ett mjukt och luftigt behag, sådant som en konstnärs inbillingsgåfva skulle vilja tilldela något mytiskt elle;