Aftonbladet – 20 november 1852, sida 2

dem en så bjertlig och glad välkomsthelsning, att de väl kunde tycka att de drömde. Slutligen befunno de sig alla sittande vid frukostbordet, under det Mary stod vid spiseln och gräddade tunnvannkakor, hvilka, så snart de fått den äkta och veritabla gulbruna färgen, genast affärdades rykande till bordet. Rachel såg aldrig så riktigt belåten och lycklig ut som mir hon satt och gjorde heder vid sitt matbord. Det lig så mycken moderlighet och bjertlig godhet till och med i sättet hvarpå hon räckte fram en tallrik med pannkakor eller slög uti en kopp kaffe, att det just tycktos föröna en egen kraft åt de gudslån hon bjöd en. Det var första gången Georg hade satt sig till bords m jemlike vid en hvit rans bord; och han satt der början med en viss förlägenhet och stelhet; men detta it bortdunstade och förflög, liksom en dimma, för mornsolstrålarna af denna enkla, öfverflödande bjertlighet. Detta var-ett äkta hem — hem — ett ord, hvars be1214e Georg hittills aldrig hade förstått; och en tro på 1. och förtröstan på hans försyn, började taga mak hans hjerta, när, med en gyllne sky af beskydd ock mörka, menniskofiendtiiga, qväljande, gudsförne tvifvel bortsmulto för ljuset af ett förkroppsligad inm, som lefde och rörde sig i talande anleten sades af tusen omedvetna handlingar af kärlek och vilja, de der, liksom vattenbägaren, gitven i en lär junges namn, icke skola sakna sin lön. Far, tänk om du skulie bli ertsppad nu igen ? sade eon den Andre, i det han bredde sig en smörgås. Då skulle jag erögga böternas, sade Simeon lugnt ;Men om de satte dig i fängelse? Skulle icke du och mor kunna sköta gården ? sad: Sjmesu smäleende, x kon göra snart sagdt allting, sade gossen. Mel t inte en skam att göra sådana lagar? 1 får ej tala illa om öfverheten, Simeon, sad Herren gilver oss vårt timliga goda på de e ntöfva rättvisa och barmhertigket; om vär öf äskar ett pris derför, så måste vi det betala.n a