EEGIPLINVET I ANKRIKANSEA SLAFSTATERNA. Ar HARRIET BEECRER STOWE: ,Mor! sade Simeon, som gått ut i förstugan och nu ropade på Rachel. rEvad vill du, far? sade Rachel och gnuggade sina mjöliga händer, då hon kom ut i den kalia förstugan. Elisas man har anländt till vårt nybygge, och koramer hit i qvällb, sade Simeon. O, talar du allvarsamt, farl ntropade Rachel, och hennes ansipte strålade af glädje. Det är verkligen sant. Peter var i gör nere med vagnen till grannasbyn, och träffade der cn gammal qvinna och två karlar, och den ena af dem sade att han hette Georg Harris; och efier hvad ban beröutade om sina öden, så är jag viss på hvera det är. Han är en vacker, ståtlig karl, dessutom.s Skola vi tala om det för henne nu? sade Simeon. ,Låt oss tala om det för Rutlw, sade Rachel. Hör hit, Ruth lilla, kom hit, du! Futh lade ifrån sig sin sticksirurspa och var ute i försiugan i en blink. Ruth, Ruth, hvad säger du? sade Bachel ifrigt. Far säger att Elisas man är i våra bygder, och kommer bi 1 qvälln Ett utbrott af förtjusning från den lila qväkerskan afbröt hennes tal. Hou tog ett sidant skutt frän golfvet, i det hon hopslog sina små händer. att tvenne ostyriga lockar sluppo lösa under hennes qvär sig glänsande utefier hennes hvita halskläde. Vackert, vackert, Ruth lilla! eade Rachel vänligt; ytyst för all del! Sög oss, skola vi tala om det för henne nu? Ja, på eviga stund! Jag tänker just, om det vore min John, hur jag skulle bi till mods! Tala genast orm det.n ?) Se A. B. n:o 248—265 och 267—269. kl