— Å 1 betan (i an har dessutom för sin kusin Napoleon hyst ett slags ympati, af det slag hvarför ej. man kan göra sig rätt eda och som haft sitt ursprung i barndomsminnen. and vid det menskliga sinnets väldsamma omkastingar i de rörliga tider, under hvilka vi lefva, är residenten icke nog barnslig att fästa sig vid nägra epublikanska -hugskott hos sin kusin. Han påminner ig. att familjens chef, kejsar. Napoleon, ären: 93 och 4 orerade ganska tappert i sans-culottklubbarna i ödern, hvilket dock ieke hindrade honom att ånyo anska; fast sluta sig till de monarkiska ideerna. Presidenten. finner hos sin kusin ett utmärkt sundt mdöme och utmärkta egenskaper so göra honom uxen hvarje händelse och hvarje roll, och han önkade uppriktigt att i framtiden se kejsar Napoleons srona Då detta hufvud, som är en lefvande bild af lonom. Han hade: meddelat sitt räd denna plan för sinpoitik; inom detsamma mötte han, hos ett parti för vilket hrr Fould och Bäåroche stodo i spetsen, en njukoch böjlig opposition; som antog alla former ;eh böjde sig för alla vindar, men för att alltid uppfesa sig ånyo. De invändningar man gjorde presileöten voro alltid dessa: Prins Napoleon förskräcker ;de könservativa; eventualiteten af hans uppstigande på tronen skulle hos landet alstra köld för det se;natus-eonsult, som skall undersfällas Ja antagande öfva presidenten en million röster.n bn allt detta hade man dock icke lyckats öfvertyga Louis Napoleon, som för omkring fjorton dagar sedan hade uttalat sitt: jag vill det,; detvar då soi den mot konung Jeröme fiendtliga ligan, definititt besegrad i Saint Cloud, flyttade skädeplatsen för sina operationtr till Luxembourg. Senåten insnärjdes och man fånn den för öfrigt ganska böjd att mottaga den roll man förbehöll den. Af alla prins Napoleons egenskaper är den mest obestridda. (hvilket är ett fel i politiken) en rättframhet, som lagt föga band på sig vid uppskattandet af värdet utaf vissa personer och vissa tillgifvenhetsprof. Den unge Napoleon, liksom hans kusin Louis, hyser föga illusioner om menmiskonaturen. Endast att den sistaämnde, som varit mera med, vet att leda den och att använda den för sina afsigter. Man hat följaktligen i senaten bearbetat det personliga agget och de personliga antipatierna, men hvad man icke märkt, hvad som är ganska vigtigt att påpeka, hvad. som intresserar politiken långt mer än en strid om personliga frågor, det är de partiernas sträfvanden, som uppenbarat sig på ett så oförutstdt sätt och som ger anledning till mänga betraktelser: Låtom oss uppmärksamt följa rörelserna i senaten. Presidenten adresserar till denna korporäation ett bådskap för att inbjuda den att öfverlägga och besläta om kejsaredömets: återupprättande; genast uppsätta och underteckna tio medlemmar ett förslag till revision af konstitutionen. En artikel i detta förslag om v si vevar OK IAG UME verenskommen bestämmelse om arfsrättens fastställande till förmän för prins Jeröme; men redan öfvergäfvo nägra af motionärerna sitt eget verk, uttryckande sin ledsnad att hafva bundit sig i frågan och lyckönskande dem som, fria ifrån alla band, kunna följa sitt samvetes ingifvelser. Under inflytandet af sådana åsister utnämna byråerna en kommission, hvårs majoritet är emot den af regeringen föreslagna arfskombinationen. Ett ögonblick förskräckt öfyer sin framgång utnämner denna kommission en ur minoriteten tagen rapportör, hr Troplong, hvars betänkande naturligtvis borde blifva gynnsamt för presidentens ösigt. Men på aftonen förflyttades frågan frän senaten till salongerna och växte då till en betydenhet, som man cke hade förutsett. Legitimister och fusionister ycka såmtoch synnerligen i fält. Man lyckönskar ch uppmuntrat senatorerne; man lär dem betydelsen f deras opposition, hvilken de hittills icke häde rätt attat. Det är ganska riktigt frågan om att utesluta onung Jeröme och hans son: det vigtiga i saken är tt isolera den blifvande kejsaren från partierna, man ill afbryta hvarje öfverföring af hans krona på näon annan, man vill med ett ord göra honom till en rönt Cromwell, utan förfader, utan efterkommande, tan familj till och med och utan dynasti. Thorsdagsaftonen var i sanning högst eged uti fauourg S:t Germains salonger och Gazette de Erances ch bUnions, byräer. Man skulle trott sig vara vid en 31 Mars 1814. Hör på, ni vet, senaten förkastar det ärftlika kejsaredömet. Man erkänner de tjenster presidenten gjort; man skall bereda honom en ställning för lifstiden, och efter honom. .., De senatorer som icke hade sett så långt funno sig ortförda af denna rörelse och häpnade öfver de hosonter man visade dem: Man kan läsa om min I, yttrade en af dem, jag har icke. bundit mig Yr mer än en generation. Diplomatiska kären delade legitimistsalongernas rtjusning. Lefve Napoleon III och siste!, säges 1 utländsk minister ha yttrat. Dagen derefter samraanträdde kommissionen under