Article Image
tänker fara varligt med dig och skaffa dig en nätt plats der nere; och du skall få dig en annan man — vacker flicka som dä är. O, masser, om ni bara inte ville tala med mig nu, sade qvinnan med en röst af sådan djup och häftig ångest, att slafhandlaren fann att der måste vara ugglor i mossen. Han gick sin väg, och qvinnan bortvände sig och gömde hufvudet i sin kappa. Slafhandlaren gick fram och åter en stund, stannade åter händelsevis, och betraktade henne. Kostar på, kan jag se,, sade han för sig sjelf; men hon för dock inte något väsen; — låt henne svettas ut litet; går nog öfver litet. omsönder. Tom hade gifvit akt på hela tilldragelsen från början till slut och fullkomligt väl insett sammanhanget. Hos nom hade allt detta förefallit såsom någonting outsägligen gräsligt och grymt, alldenstund han, stackars okunnige neger! ej lärt sig abstrahera och se sakerna i stort. Om han bara hade fätt gå i skola hos vissa kristendomslärare, så hade han kunnat haft sundare begrepp om saken, och i densamma endast se en hvardagshändelse, förknips pad med den lagliga slafhandeln: en handel som utgör grundpelaren för en sambhällsinrättning, om hvilken en amerikansk prest) förtäljer: att den ej medför några andra olägenheter än sådana som äro oskiljaktiga från hvarje annat förhållande inom samhällsoch familj-lifvets. Men Tom, såsom vi finna, en fattig, okunnig stackare, hvars läsning varit inskränkt endast till Nya Testamentet, kunde ej trösta och uppfriska sig med dylika betraktelser. Hela hans hjerta blödde inom honom af deltagande för nvad han ansåg för en grym oförrätt, tillfogad det arma tinget som låg likt ett krossadt rö på däcket; det kännande, lefvande, blödande tinget, som de amerikanska lagarna sätta i samma klass med kistorna, balarna och annat fräktgods bland hvilka hon ligger. Tom närmade sig henne och försökte säga någonting; men hon svarade endast med suckar, Han talade redligen, under det tårarna runno utför hans egna kinder, om stt kärleksrikt hjerta: ofvan skyarna, om en förbarmande Jesus och en evig fristad; men örat var döft af qval och let förlamade hjertat hade ingen känsel. (Forts.) ) Der Joel Parker i Filadelfia, Förf:s anm.

17 november 1852, sida 2

Thumbnail