Efter enväldets införande befallde deremot Carl XI, att professorerna skulle ställa sig de publiquehandlingarna och riksdagsbesluter om den konungsliga ärftliga högheten och myndigheten, samt undersåtarnes embetsoch lydnadspligt, till vederbörlig efterrättelse i ungdomens undervisning, och betaga alla före detta inritade irriga meningar i dessa stycken, förehållande lärare och ungdom vådligheten att uppspinna onödiga och förargeliga nyheter, hvarigenom lärosätet kunde komma i missaktning (!1); till yttermera visso skulle de som ,umgingos med sådana nyheter och skadeliga upptåg icke hafva att vänta någon befordran hvarken i andliga eller verldsliga ståndet, utan vid allehanda lägenheter blifva förskjutne såsom de der öfterhetens bud icke hållas. Efter enväldets störtande finner man en ny anda, och uppmanar kansli-kollegiurt 1723 prokansler och akademiska konsistoriet, att de ville låta det vara ett stycke af:deras besynnerliga omsorg, att studerande ungdomen: må, hvad politiska saker och svenska regeringsformen anbelangar, så undervisas, att de på ena sidan tidigt lära och betrakta med hvad kärlek, trohet och vördnad de böra gå landets höga öfverhet tillhanda, och på andra sidan fatta ett redligt, ömt och nitälskande bjerta för landets frihet och det allmänna bästa,. Detsamma inskärptes 1747. Jus publicum Regni Suecie framställes i kanslersbref 1754 af N. Palmstjerna såsom synnerligen vigtigt, hvilket sangår hvar och en undersåte att veta, för att rätt lära känna Svea rikes regeringssätt och ifrån barndomen vänja sig att älska och försvåra en laglydig frihete. Denna vetenskap ålades juridiska fakultetens dåvarande ende professor att; sjelf afbandla med rättighet att dela de öfriga undervisningsömnena med sina medarbetare i fakulteten. Följande året yrkar han åter på ren kuoskap om grundlagarhe, på det ungdomen måtte bildas till värdige och mnyttige medlemmar i vårt fria men lagbundna svenska samhälle :samt derunder få erfara hvad fören oskattbar förmån det är att Jefva i ett land, der undersåtaren bor trygg och säker, när han efter en fri Sveamanna-lag fruktar Gud, vördar öfverheten och lefver samhälligt,. År 1757 befalldes serskildt, att en af professorerna vid hvarje universitet skulle förbindag att grundeligen samt efter hvars och ens af de lärandes begrepp undervisa ungdomen så väl om rikets nuvarande regeringssätt och allmänna eller fundamentallagar, som om de öden riket undergått, med de derutinnan timade förändringar. Vid 1761 års riksdag anhöllo ständerna att en ny ordinarie profession måtte i Upsala inrättas uti jus publicum, serdeles det svenska. Lärostolen tillsattes samma år. Men 1772 qväfdes åter svenska friheten af den sig så kallande förste medborgaren bland ett fritt folk, hvilken ock skyndade att genast vid höstterminens början den 7 Oktober 1772 upphäfva denna lärostol, knappt sex veckor efter statshvälfningen. Denna dynasti, ännu icke trettioårig i Sverige, lyckades ändtligen i sina försök, aft förslafva det folk som förlängt.trever studiernas förfall och hotande barbari. Man lär sig snarare dansa än skrifva sitt namn. I Upsala är nu ingen enda adelsman som lärer sig vetenskaper. Man lär sig litet språk för att kunna tala vid hofvet eller förstå teaterarbeten; man lär sig dansa för att få figurera i en ballet och något rida i ett lyckligt hopp att till non plus ultra för all ambition synas i en ringränning. De ofrälse öfverge vetenskaperna efter de hvarken ge bröd eller anseende. Fåfängt eftersöker man i Upsala ämnen till män, som förr gjort det så ryktbart och så i Europa ansedt, som Celsius, Bergman, Klingenstierna, Rosån, Linng, Rudbeck, Strömer m. fl. Deras arbeten knapt läsas och Klingenstiernas och Strömers utvalda samlingar ligga och förmultna i vanvårdade gömmor.n, Så Så mycket hade Augusti tidehvarfo verkat redan under de fyra första åren. Frihetstiden lderemot skapade en -nationalekonomisk littelratur, som enligt Wieselgren varlika stor med hela svenska litteraturen under Carlarnes spira. ) Efter 1809 blef pressen inflytelserikare på landet än hvad universiteten voro, och filosofi Joch politik kunde ej mera i tysthet begrafvas. Måhända äggade just detta de klyftigare till -latt önska statsrätten föredrägen vid -universiItetet. Så yttrade t. ex. vid 1828 års riksdag sld. v. biskop Wingård: Saken, öfverlemnad öt n bepröfvade och af regeringen tillsatte lärare, elskall troligen gå väl för sig, och ungdomens tlinsigt och öfvertygelse i denna del blifva star-Idigare, än om klubben : eller lässällskapet vore -Ihörsalen, och dagbladet, flygskriften eller imspromtuprofessoren vore läraren. År 1839 påbjöds att det skulle vid universiteten examisneras i grundlagarne och 1842 bestämdes att .len serskild professor skulle föredraga svensk mt seu hyvartill medel vid föregående riks