ägten, som aldrig frågar efter om det är en klar eller nulen panna som han smeker. Och hon såg solskenet littra på vattnet i gyllene ringlar; och hörde glada röter munttert qvittra omkring henne från alla sidor; men hennes hjerta kändes det som om en tung sten blifvit agd deröfver. Hennes lilla barn reste sig upp i hennes nä och smekte hennes kinder med sina små händer; suppade sedan upp och ned och sökte med tusen små ipptåg väcka hennes uppmärksamhet. Hon slog plötsigt och häftigt sina armar kring barnet, och långsamt föll den ena tåren efter den andra på dess undrande, nenlösa ansigte. Småningom och efter hand tyckes hon ikväl blifva Ingnare, och börja pyssla om barnet och vifva det di. Barnet, en tio månaders gosse, var ovanligt stort och rodigt för sin ålder, och särdeles starkt i benen. Aldrig ett ögonblick stilla, höll det modern i jemn sysselsättning, för att hindra det att falla ned. En präktig pojke!s sade en man som plötsligen stannade midtframför henne med händerna i byxfickorna. ,Huru gammal är han?s Tio månader och fjorton dagars, sade modren. Mannen hvisslade åt gossen och räckte honom en bit bröstsocker, som han genast grep tag uti och på barnavis ifrigt stoppade i munnen. rJo han är inte dum den der!s sade mannen. Han passar genast på luntan! hvarpå han hvisslande aflägsnade sig. När han kommit till den andra ändan af fartyget, gick han och ställde sig bredvid Haley som satt och rökte på en hög af kappsäckar. : Den fremmande herren framtog ett tändsticksfodral och påtände sin cigarr, hvarunder han sade: En ståtlig jänta ni fått er der, herr Haley. vInte så oäfven, skulle jag tro,, sade Haley och blåste ut röken. . ,Skall ned till södern ? sade mannen: Haley nickade, och fortfor att röka. Destinerad till plantagerna? fortfor den andre. Jar, svarade Haley, jag håller på att effektuera några ordres för plantagerna, och jag tror jag får lätt att aflsätta henne. De sade mig att hon var en flick koker