nans panna och att hon svarade kort och med stor häftighet. : : Jag tror det icka — jag vill icketro det ! hörde han henne säga. Ni narrag bara med mig. Om du inte vill tro mig, så se här! sade Haley och framdrog ett papper; der är ditt salubref, med din massers namn inunder; och jag har fått betala det med mina modiga fyrkar, det lofvar jag dig, se såln Jag kan inte tro att masser velat lura mig så gement; det är inte möjligt! säde hon med stigande oro. Du kan fråga hvem som helst af herrarna här som kunna läsa skrifvet. Hör pås, sade han åt en karl gom gick förbi, var så god och läs upp det här. Jäntan här vill inte tro mig, när Jag säger henne hvad der står skrifvet. Ja så. Jo, det är ett salubref, undertecknadt af John Posdick, sade mannen, som på herr Haley öfverlåter pigan Lucy och bennes barn. Det är allt klara papper, efter hvad jag kan finna., Qvinnans häftiga rop förorsakade en folkskockning omkring dem, och slafhandlaren förklarade i korthet för de kringstående anledningen till denna uppståndelse. Han sade mig att jag skulle fara ned till Louisville, der han hyrt ut mig till kokerska på samma värdshus der min man tjenar — det var det som masser sjelf sade mig, just hans egna ord;och jag kan inte tro att han ljugit för mig,, sade qvinnan. I Men han har sålt dig, mittstackars barn, derom är lintet tvifvel,-sade en man med ett godsint utseende, I som hade sett igenom papperen; det är visst och säker latt han det gjort. j Ja så; det är intet mer att säga om den saken dån sade qvinnan, som plötsligen blef lugn; hon omfattade barnet hårdare, satte sig ned på sin kappsäck, vänd ryggen åt de kringstående och såg tyst ned i vattnet. ! Tar skeden i vackra hand, som det tycks! sad .Islafhandlaren. Den jäutan har ruter i sig, kan ja 1 märka.n Å a Qvinnan såg lugn ut, under det fartyget itade fram och en mild och ljuflig sommarvind fjäktade, lik en med lidsam ande, öfver hennes hufvud — den fjeskiga vind