oso OTAN Hvad tycker ni, sade hästhandlaren, och vidrörde ans armbåge, är det icke en rasande skilnad mellan de ler begge predikanterna? Med den der ungapresten tycks nan ej kunna komma långt med det der: Förbannad vare Canaan.n Haley svarade med en fnysning af missbelåtenhet. ,Och det är inte ändå det värstav, sade John; jag är dd man kommer ej långt med det språket inför vår Herre en gång, på den stora räkenskapsdagen. Haley gick tankfull öfver till andra ändan af fartyget. Om jag kan göra mig en skaplig vinst på en sådan här resa till, eller paro, tänkte han, så tror jag att jag slutar opp; det börjar verkligen osa katt., Han tog fram sin plånbok och började addera sina behållningar, — en sysselsättning som mången pbättre herres, lika väl som herr Haley, funnit vara ett probat stillande medel, mot ett oroligt samvete. Ängbåten utsköt majestätiskt från stranden, och det glada, trefliga lifvet ombord kom snart åter i sin förra gång. Man språkade, man tog sig en risp, man läste, man rökte. Fruntimren sydde, barnen lekte, och fartyget kilade fram. : En dag, då La belle Rivigre för en stund hade Jagt till vid bryggan vid en liten stad i Kentucky, gick Hailey i land för att uträtta en liten affär i staden. Tom, som oaktadt sin black kunde någorlunda obehindradt gå smärre stycken väg, hade arbetat sig fram till relingen, och stod tyst och såg sig omkring. Eften en stund såg han slafhandlaren fäterkomma, med rask Igång, i sällsköp med en färgad qvinna, som bar ettlite barn på armen. Qvinnan kom glädtigt gåendes, språka: Ide, under det hon gick, med karlen som bar henne: Ikappsäck, och följde Haley öfver landgången. Klockar ringde, ångan hväste och det bar åter af utför floden. I Qvinnan banade sig väg mellan askar och balar p fördäck, satte sig och började vyssja sitt barn till sömns Haley gjorde ett par slag på däcket, hvarefter hal gick och satte sig bredvid henne och började säga henn någonting i en likgiltig ton. Tam märkte snart att ett moln lade sig öfver qvin