Aftonbladet – 16 november 1852, sida 3

af det ena innehållit 100 fdr rgs och det andra 2 rdr och 14 sk. rgs. Dä m:ll G. aflägsnat sig, hade hon tagit farväl af Lievendahl och yttrat det är bättre dö än att lefva och derefter vid afskedet hårdt kramåät L:s hand. Sedan det komivrit till L:s kunskap att m:ll G. bortgätt frän sitt hem, hade Lievendahls syster underrättat L. om att G. stoppat något i lådan. Dä lapparne anträftades hade Lievendahl besökt friherre Thure Cederström, hvilken öfversatt dem på svenska språket. Den ena lappen innehöll att Lievendabl skulle ärfva hela G:s qvarlåtenskap, och den andra anmodan ät friherrinnan Bonde att till Lievendahl utlemna G:s möjligeti hos henne qvarlemnade saker. Oaktadt G:s lik ännu ej blifvit igenfunnet och derigenom satt utom allt tvifvel att hon afhändt sig lif vet, så ha friherre Cederström och en öfverstlöjtnant Rosenmiller på enmodan af Lievendahl tagit om hand m:ll G:s lösegendom. I M:1 Ahlbom förklarade att hon förvägrat ett sädant tilltag, isynnerhet som den skrifne lappen ej kunde änses för lagligt testamente, men hade hon icke kunnat mötsätta sig friherre Cederströms enträgenhet att afhemta saketna. Hr polismästaren ansäg äfven detta tilltag högst olagligt, och hänviste m:ll Ahlbom att anmoda Justitie-kollegiuin att i laglig väg förrätta bouppteckning och taga qvarlåtenskapen i sin värd, helst G. i sitt fådernesland har föräldrar och syskon som äro lagliga arfvingar. Detkan emellertid säsöm bögst sannolikt antagas, att m:ll G. verkligen hoppat i sjön vid Röda bodarne emedan morgonen efter hennes försvinnande liket efter ett bättre klädt fruntimmer uppflutit ä ett grund vid Röda bodarne. Politikarlar som blifvit tillkallade, hade dock vid likets upptagande ur sjön burit sig 3 värdslöst ät att liket kommit ut på djupet och af strömmen blifvit fördt ned ät Saltsjön. Undersökningen uppsköts i afvaktan på att liket skulle tillrättafås. — Ransakningeti fi8d förste artillerikonstapeln Lar! gergren, tilltalad att hafva, uöder det ban kommenderade en patrull, tilldelat wermlänningen ErikBengtsson ett svärt sabelhugg i hufvudet, fortsattes i går uti poliskammaren. Läkarebetyget innehäller att B. har ett två tums längt sär i hufvudet, tilldeladt med sabel, men Lagergren förtfor att förneka angifvelsen, och pästod i stället att Bengtsson med hugg och slag öfverfallit den 7 man starka artilleripatrulten. Bengtssons kamrat, wermlänniogen Eriksson, hvilken varit närvarande då väldet föröfvades, har sedermera icke kubnat anträftas, emedan han helt hastigt försvunnit fråti sin bostad i huset N:o 2 vid Johanaes plan. Poliskonstapelh Than ihtygade dock, att ban på Bengtssofis nödrop skyndat till stället der väldet föröfvades, och dä funnit blodet strömma frän Bengtssons hufvud. Säväl Bengtsson som frikssöp hade dä för Thaln och dess kamrat uppgifvit att de blifvit misshandlade af patrullen, och särskildt Bengtsson tilldelad sabelhugget 3f Lagergren. Artilleripatrullen hade då icke yttrat, hvad de sedermera i poliskammaren uppgifvit, nemligen att de blifvit öfverfallne af wermlänningarne, men Lagergren hade påstått att Bengtsson öfverfallit patrullen. Sedan Thalen förklarat att sädant icke kunde antagas vara förhällandet, så aflägsnade sig patrullen, anförd af Lagergren, och Bengtssor affördes till fältskärsstugan för att bli förbunden. Lagergren fortfor att ihärdigt neka till argifvelsen, och skrattade då konstaplarne anmälde att vittnet Eriksson rest hem. Målet blef till krigsrätt remitteradt. — Entreprenören Nordahl, hvilken otaliga gänger varit i poliskättimaren tilltalad derföre att han på ett högst oordentligt sätt verfkstäl:tde af honom enligt ko trakt ätagne gaturenhällningar, blef i gär uti poliskammaren förklarad att han ej vidare finge med sädant uppdrag sig befatta, utan skulle de husegare med hvilka Nofdåbl upprättat kontrakt förständigas att förskaffa sig ny entrepfenörs — Dagligen är man i tillfålle ätt ä hafvudstadens gator observera att åkare, och bryggaredrängar köra på det mest öfverdädiga sätt. Hr polismästaren lärer nu allvarligen ha anbefallt poliskonstaplarne att ät ett sädant ofog egna all möjlig uppmärksamhet, och genast åtala den som till en dylik förseelse gör sig förfallen: I gär blef äkardrängen Aug. Kindblom dömd att böta 13 rdr 16 sk. bko för öfverdådigt körande och till ett fruntimmer som han i Göthgatsbacken öfverkörde, utgitva i skadeersättning 16 rdr 32 sk. s. m. Om dylika straffbestämmielser litet offtare tillämpades, så kunde allmänheten hoppas att utan lifsfara få passera gatorna. — Åter är en arbetare vid Bergssunds bruk tilltalad att med knif hafva särat sin kamrat. Filaren Carl Gustaf Fredberg har hötmligen natten till sistl. lördag inne ä krogen i huset n:o 26 vid Hornsgatan med knif tilldelat modellsnickaren Edvard Fredrik Hedberg ett så svårt bugg i hufvudet att han, sedan fältskär förbundit säret, i anseende till den svära blodsförlusten blef så matt att han mäste bäras hem! till sin bostad. Vid polisförhöret pästod Hedberg att alltsammans varit endast ett gyckel och att de pv voro förlikte, men hr polismästaren förklarade att han! icke tillät förlikning i detta mäl, utan uppsköts dets1 samma tills i morgon för vittnens inkallande. Dei bör tilläggas att en arbetare vid namn Svensson äf venledes vid Bergssund, som sistlidet är undergick bestraffning derföre att han under ett dansnöje vid! Södermanlandsgatan tilldelade en matros ett svårt knifstygn i magen, för nägra månader sedan äter var tilltalad för knifs begagnande. Vid polisförhöret upplystes att Svensson äfven i Götheborg föröfvat dylikt brott, men derifrån rymt. Nägra dagar efter det rednare polisförhöret härstädes, rymde ban och har sedermera icke blifvit anträffad. — Med de trenne korrektionisterne Carlström,! Gelotte och Boman !ortsattes i gär för! ret. Tvennej vittnen intygade att Carlström till qvinspersonen Andersson lemhat den falska 19 rdr bko sedeln ooh! dä hafte Boman i sitt sällskap. Carlström förneka! de deremiot ätt ens ha varit uppe hos Andersson, men Boman svarade det kan hända att jag, varit! der,, Boman, hvilken misstänkes att hafva tillverkat sedele, uppförde sig mycket fräckt, och heimställde om han icke kunde ha rättighet att vara fredad frän nya angifvelser dä han inträdt i kloster.. På tillfrågan hvad han menade med kloster, svarade Bo-! man: jo, der jag nu sittef.. Ehuru Carlström och Gelotte äro öfvertygade om att ha föröfvåt stölden: uti skoboden ä Westerläggatan så hemställde de uns der hänlöje, om de icke kunde få komma på fri fot för att infinna sig vid rädhusrättens, dit bäda mälen! remitterades. LARDSORTS-NYAETES. RN AA AT mA Rn KAN RR