var 63 sh. 6 d. pr uns. För länderier itrakten närmast Melbourne har man betalt 4000 till 5000 pr acre. Femtio fartyg lågo i Port Philips hamn, ur stånd att skaffa sig nödig besättning. Cobdens tal vid Frihandelsbanketten i Manchester. Vi meddelade redan i Fredags en resumå af hufvudinnehållet af det tal, som Cobden höll vid den stora frihandelsbanketten i Manchester. Detta tal, som i viss mån kan anses såsom frihandelspartiets program för den ingående parlaments-sessionen, är dock af nog mycken vigt att förtjena fullständigare återgifvas, och vi meddela derföre här nedan ett utdrag deraf, så mycket mer som vi äro förvissade att det skall läsas med nöje, då man i detta föredrag återfinner samma klarhet, skärpa och genialitet, seom iman städse är van att träffa hos Cobden. — Under fortgången af sin redogörelse för frihandlarnes ställning i underhuset yttrade talaren: Jag vet att det bland vissa polititi är på modet att säga: Hvarföre sammanträda icke underhusets liberala medlemmar och bilda ett politiskt parti? tskilliga personer utom parlämehtet plåga säga! J skolen bringa till ständ ett radikalt parti. Andra fråga: Hvarföre förenen j er icke till ett framåtskridandets parti? Jag mäste tillstå, att alla dessäå personer, som räkna på att bäderhusets medlemmar skola gruppera sig i partier eller gifva riktning åt landets politik, hafva en ganska ofullständig kännedom om hvad som i värt land utgör de politiska rörelsernas makt. Hvad är det som för närvarände gör frihandeln till en mäktig politisk fråga, som ät frihandelsfrägan ger den vitalitet och kraft, gom den inom parlamentet eger? Orsaken dertill är icke att ett par medlemmar af tinderbuset bafva kommit tillsammans och beslutat att af frihandeln göra en partifråna. Hvarken i underhuset eller biand politici öfverhufvud blef frihandeln en fräga af betydenhet förr än nägra män, ännu temligen unga till ären och säsom politici icke tillförene kände, med energi och ifver öfvertogo principens representerande utom parlamentet, och genom meetings, sådana som det närvarande, drefvo på frågan på ett sätt, som gjorde det möjligt för underhusets medlemmar att genomföra fribandeln så, som den blifvit genomförd. Men om nägon förmenar, att före denna frågas afgörande hvilka som helst af underhusets medlemmar, för hväd ändamål det vara må, kunna sammanträda till ett parti, äfven om folket utom parlamentet ger tillkänna hvad det vill och förelägger parlamentet en bestämd fråga till behandling, den har belt och hället förgätit frikandelsagitationens historia och synes alldeles icke veta huruledes partierna i underbuset konstituera sig. Derföre, hvilket annat mäl som än må ligga dem som stå utom parlamentet mest om hjertat, — det må vara rösträttens utvidgning, den hemliga omröstningens införande eller hvilken anhan ätgärd som helst — så ligger det i deras inttesse att rödja banan ren frän denna frihbandelstvist. Män j skaffa den ur vägen, och sedan gän j till verket säsom ständaktige, redlige engelsmän; sätten till arbetet nägra män af icke öfver 30 är, ty det fordras tid för att uppnå det åsyftace mälet, men då skolen j ock, om j endast oaflätligen sträfven, vinna allt hvad som är rätt, rättvist och politiskt klokt. Det skuile visserligen nu icke förvåna mig om nägon vis politikus bemötte mig med den frågan: Men hvad viljen j företaga, om j drifven den nuvarande regeringen från embetet? Huru viljen j ästadkomma en annan? Näväl, jag tror att denna fröga, efter de erfarenheter vi vunnit under det sista bhalfva äret, är lättare löst än tillförene. Jag tror icke att det någonsin skall blifva oss särdeles svärt att finna en regering, efter den erfarenhet vi gjort med den närvarande regeringen. Vi ha nu ett kabinett, som utgöres af, som jag tror, ett dussin fullkomligt värdiga och re-t spektabla män, men jag djerfves pästå, att det i denna sal ges ätminstone 500 personer, som äro fullkomligt så skickliga att bekläda en kabinettsministerpost, som dessa herrar. Det har visat sig, att deticke är nödigt bafva anor att fordom ha varit ministrar, detär icke nödigt att hela sin lifstid ha varit nedgräfd i akterna, det är icke nödigt att kunna uppvisa breda vapensköldar eller ocksä endast en bjelmprydnad, det kommer icke an på hvilken slägt eller hvilken race man tillhör; framdeles ges det icke mer nägot embargo emot inträdet i ministeren. De fordna svärigheterna äro derföre nu väsendtligen förminskade. Men vi frihandlare ha redan tillförene uppträdt med den förklaringen, att vi icke stä till tjenst för politiska syftemäl, Jag tillstär, att jag icke vill förklaras skyldig till ett så smöaktigt skrymteri att aftektera den blygsambeten att icke anse mig i ständ att blifva en lika så god kabinettsmedlem som ett halftjog af dem hvilka för närvarande sitta vid styret. Jag hoppas att man icke skall pädikta mig den ärelystnaden att vilja bekläda ett sädant embete; jag hyser icke nägon sädan önskan. Icke säsom skulle jag ej anse denna post, om man på samma gäng kan bibehälla sitt embete och sin öfvertygelse, för en framför allt annat äröfull och önskvärd, dä det är en post, som ger makt att göra mycket godt. Men jag tror att ingen skall anse mig saker till en sådan ärelystnad derföre att jag hyser den önskan att se regeringen nödsakad att aflägga otvetydig räkenskap och nödgas attantingen medgifva frihandelns seger eller ock säsom protektionister ned-!2 lägga sina embeten. I min tanka äro vi fullkomligt berättigade att fordra, det, hvilka män som än må stå i spetsen, ministören måtte vara en frihandelsministår. Och då jag säger frihandelsminister, sä menar jag en samling af män, som, om den bestode af de personer, som för närvarande befinna sig vid rodret, bestämdt och uttryckligen uppgäfve alla doktriner, hvilka de under sin föregående lifstid sökt utbreda rörande denna stora fräga. Vi ha förut sett större och bättre män än de äro, göra detsamma; och Himlen förbjude att, i dessa tider af underbara vexlingar, då verlden sjelf undergär omgestaltningar, säsom i ett kaleidoskop, då vi se fall förekomma, som göra alla beräkningar och kombinationer i den fysiska verlden om intet, jag skulle förmena någon ? att i ellofte timman och till och med i sista qvarten före den tolfte ätertaga allt hvad han tillförene sagt om frihandel och skyddstull. Men det mäste ske med bestämdhet. De mäste medgifva, att frihandeln icke nedtryckt arbetslönerna, att frihandeln icke tillintetgjort äkerbruket i värt land; de mäste medgifva attjorden ännu hos oss har något värde och att hvete, godt hvete, icke blifvit infördt och icke kan införas under 24 sk. per quarter. Äfven vilja vi icke höra talas om något skadestånd. Så upp en ordbok och se efter hvad ordet skadestånds betyder, och j skolen finna, att om någon har anspräk på skadeständ, så är det de, hvilka från 1815 till 1846 blifvit af aristokratien hällne vid mager kost. Förgäten icke heller. det motto hvarmed ligan började sina arbeten: fullständigt, oförtöfvadt och obetingadt upphäfvande af spanmälstullarne. Skadestånd; jag bestrider att nägon förlust inträftat. Jag påstår oförtäckt, och uppfordrar motständarne att vederlägga mitt påstäende, att åkerjordens värde på det hela taget är högre nu än det var 1844, Dessutom hafva jordegarne redan genom det af frihandeln framkallade lägre priset på lifsmedel samt på annat sätt erhällit sin andel i skadeståndet. Men äfven om detta icke vore händelsen, så kan dock i vårt land ingen folkklass för sig göra anspråk på allas väl förvärfvade rättigheter. Individer må hällas skadeslösa för ingrepp i deras privilegier. i händelse sådana ingrenn MA brat få KT AR es Ram rg RR RA nt oa CA be am 8 MA rADO — CL fan Oo I mmm ot ET fr Mm BH rAgD oo Då PR mm -—-—QR OL0 ee Kr ON ci -MH.Molkoa -—-— 0 FAR ra om fö få Ööe a fri ll EE MPL ML OÖ Mg hN HH het OF I —. KM ee Ft LS ti si r fi a