Aftonbladet – 16 november 1852, sida 1

Han kommer ej att säljas utan mig! sade den gamla qvinnan ifrigt och brådskande; ,han och jag säljas i en klump; jag är mycket stark ännu, och kan arbeta, som en häst — ja riktigt som en häst, masser., I plantagerna? sade Haley, med ett föraktligt ögonkast. Jag tycker justIs Och som han nu tycktes vara nöjd med sin undersökning, gick han ned på gården och stod der och bligade med händerna i fickan, cigarren i mun, och hatten svängd på sned, färdig att börja leken. sHvad tycks om dem?, sade eh man som hade följt Haley med ögonen vid hans undersökning, liksom han ämnat rätta sina spekulationer derefter. Så der, sade Haley, och spottade; jag kommer väl att bjuda på de yngre och pojken. De vilja sälja pojken och käringen tillsamman, sade mannen. Sådant är då rent tokeri; hvad f-n, det är ju ett gammalt benrangel, som ej är värdt födan.s Ni vill inte då?. sade mannen. Det lär väl ingen klok karl vilja. Hon är halfblind, giktbruten, och halftokig på köpet. Det är allt de som köpa sådana der gamla skrällen och finna mer tåga i dem än mången skulle kunna tror, sade mannen fundersamt. Nej för tusan pockers, sade Haley, jag vill ej ta henne till skänks — jag har ju sett på henne.n Ja men nog är det synd ändå att inte köpa henne med gossen, — hon tycks hålla af honom så mycket — jag tänker hon blir ej dyr. Nå ja, för dem som ha lust att kasta sina pengar på gatan kan det vara en affär. På pojken tänker jag göra bud; det är någonting som duger för plantagerna; men köringen ber jag ett slippa; jag vill ej ha henne på några vilkor, inte till skänks en gång., Hon blir tokig af förtviflan,, sade mannen. Kan nog hända, sade Haley kallt. Samtalet afbröts hir af en liflig rörelse i folkhopen, och auktionisten, en kort, rörlig herre, med ett utseende som visade att han ansåg sig för -en mycket vigtig person, armbågade sig fram genom trängseln. Den gamla