Aftonbladet – 16 november 1852, sida 1

stolt öfver — hade han tillhört de högre samhällsklas serna, så hade han väl ej behöft inskränka sig till ett s tarfligt högmod. Emellertid gick dagen till ända ocl gvällen såg Haley och Tom beqvämligen inqvarterade Washington — den ena i ett värdshus och den andra ett fängelse. Vid pass klockan elfva följande dagen trängdes en sto Folkmängd på stadshusgårder — rökande och tnuggand .obak, spottande, svärjande uch pratande, allt efter oli ka tycke och smsk — allt i förväntan på att auktio nen skulle begynna. Slafvarna sutto på stadshustrappar en grupp för sig sjelfva, och talade sakta med hvaran dra. Qvinnan som blifvit annonserad under namnet Ha rar var en regulier afrikanska till vext och ansigte. Hor .orde väl ej varit mer än sextio år, men säg äldre ut til öljd af arbetssläp och sjuklighet, var halfblind och nå: sot lam af gikt. Vid bennes sida stod hennes enda äter stående son, Albert, en särdeles vacker gosse om er jorton år. Gossen var enda återstoden af en stor barn. skara gom efter hand blifvit undansåld ifrån henne nec åt södern. Modern höll uti honora med båda sina dar. kande händer, och betraktade med häftig oro hvar och en som uppkom för att se på honom. Var inte orolig tant Hagars, sade den äldsta af kar arna, jag talte vid mazser Thomas om saken, och har imnade ställa så till att ni bli sålda under ett slag till sammans.n De behöfva ej kalla rig utsliten äns, sade hon och lyftade sina darrande händer; jag kan koka än, och liska, och skura — nog kan det vara värdt att köpa mit för en billig penning — säg dem det — säg demp, til. lade hon allvarsamt. Haley kom nu och gjorde sig väg bland varor: nav; han gick fram till den gamle mannen, öppnade munnen på honom och besåg den inuti, kände på han: tänder, hade honom att stiga upp och sträcka ut sig, äf: att göra åtskilliga rörelser för att visa sina muskjer; sedan gick han till närmaste man och Jät honom un: dergå samma proi. Slutligen gick han till gossen, kände honom på armarna, drog ut hans händer och undersökt hans. finger, och lät honom hoppa för att visa sin vighet