Aftonbladet – 15 november 1852, sida 3

BLANDADE ÄMNEN LYCKLIG BJÖRNJAGT. En vacker dag i slutet af förra månaden gingo tvenne unga karlar ut ifrån Dälfors bruk, för att i grannskapet af bruket skjuta togel. Flera. skott gjordes, och ifvern förde dem snart längre bort i marken än ämnadt var. Redan voro väskorna i det närmaste fyllda och lusten afsvalaad, då de, rätt nöjda med sin fångst, vid solens nedgäng beredde sig-till ätertåget.. Det bästa var docx ännu ogjordt. Ett ilsket ständskall af de tvenne medhafda, goda händarne tillkfönagaf; att här gällde något annat än en fogel. Den äldre jägaren, mera skogsvan och roefa modig, sade genast: Detär björn. Den ycgre bad dä försjäloch pina, att de genast mätte fö lemna trakten; men den andre ålade honom att-stadna, gaf sina förhbällningsordres och började i krypandeställning avarcera emot fienden. 1 en oludig och. svår k fick han: då snart se en stor björn i je tvenne raska hundare, genmöälsnde dessas otidigbeter med ett eget bläsande och mosstappar, dem ban uppref och kastade, ehuru i en allttör sned rigtöiög för att kunna träffa. Dessa björnens rörelser gjorde emellertid, att jägaren i sin hukar. ställnirg ej tilltrodde sig kunna mätta ett nog sökert skott, hvars? före han reste sig upp. Björnen blet konor d se, och — förmodligen ledsen vid det förra små get — iakttog precist samma tempo, reste. sig P och kom pä tvä fötter, hög och stisingsbjudande säsom han dä var, emot denne sia värdigare motständare. Men äfven då lågo hundarne honom så i häJarna,, att han mäste vända sig om, då han i och med detsamma träffades af ett så lyckligt skott, att från ryggen bjertat genomborrades och han fösl till marken. Dock — aäfna ville ba göra jägsrer segren tvistig; ännu hade ban sty nog: att, släpande sig efter marken gp förk de, som, kryssarde undan, niiste ladda es bytt skol efter hvars aflössande saken först blef afgjord.