Aftonbladet – 15 november 1852, sida 1

En maktpåliggande omständighet återstår ännu för regeringen att pröfva, nemligen om banans riktning från Svartå till Hults område vid Wenern. Vi finna icke underligt att bruksintresset i Carlskoga gör allt hvad den förmår, för att draga jernvägen så nära åt sig som möjligt, äfvensom att Christinehamnsintregset härmed förenar sina bemödanden; men en annan fråga är om en sådan riktning öfverensstämmer med hvad rikets ständer med jernvägen åsyftat, samt med hvad rikets allmännare fördelar af jernvägen fordra. Vägoch vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt betänkande, hvaraf sjelfva slutomdömet längre fram i bladet -meddelas, uttalat sig, såsom förut är nämndt, för den längre linien öfver ÖOlsboda, Degersfors och Björnehorg till Getholmen, men de skäl hvarpå detta förord blifvit grundadt äro af den besynnerliga beskaffenhbet och uppställning, att de synas framdragna endast för att blifva vederlagda. Så länge vi ännu ej kommit i tillfälle att taga kännedom af betänkandet i sin helhet, inskränka vi oss dock att här blott erinra derom, att nämnde styrelse, i fråga om den genom den längre linien förökade kostnaden, anser icke så stort afseende böra fästas på minskad anläggningskostnad, men deremot, då det gäller xen föreslagen branchebana från Christinehamn till den stora jernvägen, finner det vara af vigt att denna brauchebana blir kortare eller med andra ord tiindre kostsam derigenom, att den stora vägen göres längre och kostsammare för att dragas närmare åt:branchebanan. Hufvudlinien skulle således rättas efter branchebanorna och dess kostnader ökas eller minskas för att gynna branchebanorna, och icke tvärtom. FEtt sådant räsonnement är s underhaltigt, att man måste beklaga att det kunnat finna plats i en officiel handling. Styrelsens åsigter om den ringa vigt som bör fästas vid behofvet af flera viadukter på den längre vägen och vid det högst betydligt sämre förhållandet med stigningar och lutningar på en sammanlagdt ganska betydlig sträcka af vägen, antyda väl också i sin mån att jernvägsbyggnader äro ett temligen nytt och -fremmande -ämne för vår vägstyrelse. Då den emedlertid de sednare åren haft så mycket att göra med rätningar och förkortningar af våra gamla krokiga landsvägar samt med borttagning eller undvikande af dervarande onödiga och för rörelsen högst skadliga backar, med deras stigningar och lutningar, så synes emedlertid styrelsen hafva bordt ega tillräcklig anledning att icke såsom nu skett ringakta krökningar, förlängningar samt stigningar och lutningar, då fråga är om sådana nya kommunikationslinier som jernvägar, der alla dessa förhållanden verka mångdubbelt skadligt emot på en vanlig landsväg, Men vi hafva nu blott velat i förbigående hirom göra en erinran och torde snart nog få tillfälle att återkomma till detta ämne. — H. M. Konungen har till riddare af Svärdsorden utnämnt finske undersåten f. d. majoren F. af Forselles. — K. M. har befallt att sekundlöjtnanten vid flottans konstruktionskår E. A. Pial skall, med anledning af premierlöjtnanten vid samma kår F. A. Sheldons inträffade dödliga frånfälle, tills vidare och intilldess annorlunda blifver förordnadt, bestrida konstruktionsdepartementschefsbefattningen vid härvarande station af Åottan. — Med anledning af premierlöjtnant Sheldons dödliga frånfälle har sekundlöjtnant Pihl äfven blifvit anbefalld att under ledigheten och tills vidare förrätta den kontroll öfver skeppsmätningen med handelsfartyg i Stockholm som är anbefalld att af konstruktionsofficer utöfvas i 13 8 af kongl. reglementet af iden 20 Aug. 1840, angående mätning af handelsfartyg och båtar.