Me MV NV yt) Se SM PE MIvef ee 8 Be BM VVIVE, ITOCKHOLM, den 13 November, Den i dag på förmiddagen angående Hans Maj:t Konungens sjukdomstillstånd utgifna bulletin innehåller: H. M. Konungen, som under gårdagens lopp åtnjutit flere timmars ihållande sömn an näsblödning eller ökad feber, befann sig redan på aftonen mindre matt. Jemväl den förflutna natten har varit temligen lugn, dock stundtals störd af hosta. I dag på morgonen är upphbostningen lätt, och den i följd af näsbloden ökade mattheten försvunnen. Stockholm den 13 November 1852. Er. af Edholm. P. O. Liljevalch. P. H. Malmsten. J. D. Grill. Bulletinen om H. K. H. Prinsessan är af följande korta och särdeles tillfredsställande innehäll: H. E. H. Prinsessan Eugenies förbättring fortfar. Stockholm den 13 November 1852. Er. af Edholm. P. O. Liljevalch. P. H. Malmsten. G. Böttiger. — De sista tvenne posterna hafva åter, bredvid de egentliga politiska nyheterna för dagen, innehållit underrättelse om åtskilliga spridda uppenbarelser af reaktionsandans försök att gripa omkring sig, hvilka det kan vara skäl att, såsom någongång förut skett idenna tidning, särskildt hopsamla, anmärka och påpeka såsom karakteristiska tidstecken. Häribland kan man icke underlåta att i främsta rummet fästa sig vid den oförbehållsamma dristighet, hvarmed papismen allt mer och mer träder i dagen i Storbritannien, och det märkliga understöd som den mer eller mindre omedelbart finner dels från den så kallade Puseyismen, en lönnpspistisk sekt, dels också i den engelska kyrkans ofördragsamhet och bigotteri. I det ena af dessa hänseenden har redan varit omtaladt, att ett försök göres ifrån kyrkans sida att hindra det nya för konstoch industrialster samt naturvetenskapliga samlingar ämnade kristallpalatsets öppnande för publiken på söndagen. Men det kan vara skäl att särskildt nämna hvad tidningarne omförmäöla, att 80 pastorer af engelska kyrkan den 28 sistl. Oktober höllo ett möte, hvars resultat var följande beslut eller opinionsyttring: Att detta möte med oro och fasa emotser möjligheten deraf, att myndigheterna skola tillåta kristallpalatsets öppnande på söndagen och sålunda skulle godkänna sett nationelt sabbatsskändande samt. neddragae bimmelens rättvisa fördömelse öfver landet. En adress till premierministern grefve Derby antogs ock i enlighet härmed. Den tidning som berättar detta tillägger, och såsom det synes, med mycket skäl: Vi kalla dessa högs rdiga herrar med flit fariser. Iogen af dem a vlåter sin mun för att motverka bränvinste nplens öppnande på söndagen eller de upptv den af djurisk öfverlastning af starka drycker, som man tjogtals anträffar hvarje helgdagsafton. De åse fullkomligt lugnt att arbetaren, i stället att hemma läsa i en bok eller besöka en bildningscirkel, förstör sin enda fria dag och sina pengar med attinsupa ett för själens och kroppens krafter långsamt dödande gift. Men att de som arbeta hela veckan, medan de kögvördige herrarne gå och låta sig, på den sjunde dagen skulle få besöka folkets söndagsskola i Sydenbam, det väcker deras fasa!!s : Emedlertid synes det att nästan hela denengelska tidningspressen uppfattat denna frågas vigt för principens skull och att man icke är utan oro för det beslut som ministeren deruti skall fatta, enär det är väl kändt, att det närvarande kabinettet i hög grad gynnar den kyrkliga reaktionen sågom en bundsförvandt åt den politiska. Grefven af Derby har nemligen, till svar på aktieegarnes i kristallpalatset begäran att få förevisa detsamma alla dagar, dragit fram en gammal, längesedan bortglömd parlamentsakt från år 1781, som förbjuder att om söndagen emottaga penningar på förlustelseställen. Huru papismen uppträder erfar man på samma gång af ett möte, som nyligen hölls af föreningen för religiös jemnlikhet i rättigheter., hvilken antog en mängd presolutioner, eller gemensamma opinionsyttringar emot röfvare-kyrkans. Deltagarne i detta möte bestodo till största delen af ultramontana katoliker, d. v. s. sådana som kämpa för påfvens oinskränkta herrskarerätt i religionsfrågor. Det märkliga som härvid föreföll var nemligen, att ett par närvarande personer, i anledning af de fanatiska yttranden som förekommö, utläto sig, att den anspråksfulla, ofördragsamma och förföljande anda, hvarmed papismen eller den romerska kyrkan uppträder, ingalunda är den rätta och sanna katolicismens anda, hvarvid de framhöllo den bekänta förföljelsen mot makarne Madiai i Florens (för det de utspridt exemplar af bibeln m. m.). En af dessa var parlamentsledamoten Shee, som förklarade att han ansåg det för sin pligt såsom katolik att uppträda mot den tanken, foster EEE RER TS denna verlden är mer än någon menniska