och tog äfven min äldsta syster. Det var en god öc from flicka — medlem af Baptist-församlingen — oc! lika skön som min stackars mor hade varit. Hon va väl uppfostrad och hade ett behagligt sätt att vara. början var jag glad åt att hon blifvit köpt, emedan ja; sålunda hade en vän när mig. Men snart gjorde de mig bara sorg. Herre, jag bir stått vid dörren och hör huru hon blef piskad, då det. ndes som om hvarje spösla; skurit in i nakna bjertat på mig, och jag kunde ej gör någonting för att: bjelpa henne; och hon blef piskad herre, för det hon ville lefva en anständig kristlig lefnad en lefnad som edra slaflagar ej gifva en slafvinna rättig net att lefva; och slutligen såg jag henne Kopkedjad mec en slafhandlares drift för att föras till marknaden i Or jeans — ditsänd för intet annat brott än detta — oc sedan har jag aldrig hört af Henne. Nå väl, jag växt upp, — långa, långa år — ingen fader, ingen moder ngen syster, ingen lefvande själ som frågade efter mig mer än en hund; stryk, svält, bannor var mitt daglig bröd. Ja herre, jag har svultit så,att jag var gläd at komma åt benen som de utkastade åt sina hundar? oct indå, när jag var en liten pojke och låg vaken hela nät. .er och grät, så var det icke hungern, icke piskslagen iom jag grät öfver. Nej, herre; det var öfver min mo och mina systrar, — det Var för det jag ej hade en vän om nig på hela jorden. Jag visste aldrig hvad glädje elle: 0 var för slag. Aldrig hade jag hört någon söga mig ett vänligt ord förrän jag kotn till er på fabriken. Hen Wilson, ni behandlade mig väl; ni uppmuntrade mig till väl. örhållande, och ätt lära mig läsa och skrifva, och att söka söra någonting af mig, och Gud skall veta huru tacksam jag ir derför. Detvar vid den tiden jag lärde känna min hustru: i har sett henne, herre, — ni vet Huru vacker hon är Vär jag förstod att hon älskade mig, när jag blef gifi ned henne, då trodde jag knappt att jag ännu lefde här vå jorden; jag var så lycklig; och, herre, hon är lika goc som hon är vacker. Nå hvad vidare? Nu kommer mir nasser och tar mig rakt bort från mitt arbete, och mins vänner, och allt som är mig kärt, och nedtrampar mig : ljupaste smutsen! Och hvarföre? Emedan, säger han, ag glömt hvem jag är; för att lära mig, säger han, at