Aftonbladet – 12 november 1852, sida 2

fåror. Du kan ej hoppas att gå i land dermed. Blirdu gripen, så blir det värre för dig än det någonsin varit; de komma att behandia dig gräsligt och nära på döda dig, och sedan sälja dig, nedåt elfven. Herr Wilson, allt det der vet jag, sade Georg. Jag utsätter mig verkligen för farör, men — här slog han upp sin öfverrock och visade tvenne pistoler och en hirschfängare, rSer nin, sade han, jag är rustad atttaga emot dem! Ner till södern kommer jag aldrig. : Nej! skulle det komma derhän, så kan jag sjelf förvärfva mig åtminstone en tre alnars jordlapp — den första och den: sista jag skall ega i Kentucky. RR Store Gud, Georg! du är i en vådlig sinnesförfattning; det här ser alldeles förtvifladt ut. Jag är riktigt bekymrad. På väg att trotsa ditt lands lagar!, Återigen mitt land! Herr Wilson, ni har ett land; men hvad har jag för ett land, eller de som äro födda, liksom jag, af slafmödrar? Hvad fions det för lagar för oss? Vi äro ej med om att stifta dem — vi samtycka ej till dem — vi hafva intet med dem att skaffa; allt hvad de göra för oss, dessa lagar, är att krogsa 058, och förnedra 0s8.. Har jag ej hört edra fjerde-Juli-tal? ry Hafver j ej, en gång hvarje år, låtit oss alla förnimma, att hvarje styrelse hemtar sin rättmätighet från de styrdas samtycke? Tror ni, att en menniska som bör sådant, ej kan tänka? Kan han ej lägga ihop det ena med det andra, och räkna ut resultatet? Herr Wilson bade ett sinnelag af det slaget, som mai. lämpligen skulle kunna förlikna vid en bomullsbal — mjukt, elastiskt, välvilligt, fjeskigt oah svamligt. Här Kände ett uppriktigt och bjertligt medlidande med Georg,, och hade ett slags dunkel och oredig föreställning om: arten af den känsla som beherrskade honom; men han ansåg för sin pligt att gå På och tala vackert vid honom, med oändlig seghet. tForts.) ——— — — ) Vid dem nationliga fribetsfesten, som hvarje är firas till äminnelso af Förenta Staternas första sjelfständighetS-förklaring kongressen den 4 Juli 1776, Öfverg, anm.