Aftonbladet – 12 november 1852, sida 2

Men . du vet. ju att engeln befallde Hagar att återvände till sin fru igen och ödmjuka sig. under hennes hand ock apostelen återsände Onesimus till hans herrre.n — sAnför icke bibeln för mig på sådant der sätt, her Wilson,, sade Georg med blixtrande öga, gör icke det: ty min hustra är kristen: och jag ämnar blifva :så med. när jag kommer dit det;låter sig göra; men att komm: öfver. en -:menniska i mina omständigheter med bibeln. det är satt ge honom afsmak för alltsammans... Jag väd: jar till Gud allsmäktig; — jag är redo att underställ: honom min sak; och fråga honom, om jsg begår er synd med att söka min frihbet., Dessa känslor äro helt naturliga, km, hm, ja hel naturliga kära Georg, sade den beskedliga mannen hel bekyttads. Ja, de äro naturliga, men det är min plig att ej uppmuntra dig... Ja, min gosse, du gör mig rik: tigt bedröfvad; det är en för fatal sek det här. Näj hvar och en sin syssla sköter, då går oss väl ehvad oss möter., ser du. Vi måste alla underkasta oss Försynens behag, Georg, inser du icke det?, . Georg stod der med upphöjd panna, armarna hård hopslagna öfver sitt breda bröst, under det ett bitter löje krusade hans. läppar. a fe Jag undrar just, herr Wilson, om Indianerna-skulle komma och tåga er till fånga från er. hustru och edre barn, och ville tillhålla er att i hela er lefnad mala pi handqvarn åt dem, om också ni skulle anseför er plig att sköta denna er,syssla, som Förkynen gifvit er? Ja tror snarare att ni skulle anse det första tillfälle till flykt som yppade sig för en försynens vink — eller här? Den lille. gåmla , herren stirrade med båda ögonen då detta. rargument till.:person kastades emot honom; men han hade det förståndet, som icke alla resonörer i detta ämne ha — nemligen att säga Ingenting, der ingenting kan :sägas. -Som han nu stod der. bekyttad-och strök sitt. paraply, omsorgsfullt utplättande hvarje veck och skrynka, fortfor han således, endast i allmän förmaningsstyl:. 3 I Du vet alltför väl, kära Georg, att jag alltid vari! din vän, och :hvad-jag sagt; har jag sagt af välmening för dig....Ser-du; jag tycker du utsätter dig för hiskliga