Aftonbladet – 12 november 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA ELLER NEGERLIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA. AF HARRIET BEECHER STOWE, Nå, fremling, hur står till ? sade besagda notabilitet, i det han skickade en salut af ofvanbemälda slag å den nykomnes sida. Mycket bra, jag tackar,, svarade den andre, i de han med en viss oro drog åt sig benen för den hotande galuten. sHvad nytt? sade den förre, i det han framtog w fickan en tuggtobaksrulle och en stor jagtknif. Har ingenting försport:, svarade den andra, Tuggar?, sade den förste talaren, och räckte der gamle herren en bit tobak med en afgjordt broderlig min Nej jag tackar, förstår mig inte på det, gade der lilla mannen afböjande. Inte? hål sade den andra i lätt ton och instufvade biten i sin egen mun, för att underhålla förrådet af der saft, hvarmed han trakterade sälskapet. Den gamle herren spratt ovilkorligen till hvarje gång hans granne fyrade af åt hans sida; och då denne märkte det, riktade han välvilligt sitt artilleri åt ett annat håll och fortfor att bestorma ett hörn af spiseln med en ihbär. dighet och talang, tillräcklig stor för att eröfra en fäst ning. Evad är det der?. säde gamle herrn då han såg at några af säliskapet slogo enring kring en uppspikad kun örelse, : En neger-efterlysning., svarade helt kort en af säll skapet, Herr Wilson — ty så hette den gamle herm — upp stod, och gedan han omsorgsfullt makat om sin kapp säck och sitt paraply, framiog han sina glasögon, tor kade dem värligt; satte dem på sin nägay och sedan all detta var väl och riktigt öfverstökadt, läste hen följande ) bu a, Be D:0 248—263,