dongen koncentrerar sig. En del af kordongisterna tala om bättre fly än illa fäkta mot det öfverlägsna antalet; de säga att om strid kommer i fräga, så hafva de att frakta alternativerna ihjelslagning eller nersmittning, sypnerligast som vapenbrist ä ömse. sider torde komma att tvinga dem till strid pä sä nära som örfilsbäll. Väl ligar ännu hjeltemodets heliga eld i deras bjertan, men det öfverröstas af bondförständet, och en retrograd rörelse verkställes under natten, likväl i god ordning. Under tiden och dö kordongens styrka är samlad på detta ställe sam: bereder sig på att segra eller dö, täga 10,000 smit tade ut genom Horns tull, för att skaffa sig föda, tillfölje hvaraf kordongen genom ett oskyldigt krigsputs blir utan ringaste tecken till nytta. Man må icke säga, att detta är nägon öfverdritt. Det är helt enkelt en beskrifning på nägra konseqvenser af en konseqvent och ärlig. kordong, som alltid mäste skada och aldrig kan bilitva utförd. Till exempel hafva vi valt bufvudstaden, för att visa istort hvad som har inträffat och skall inträffa i hvarje småstad, by och gärd i smätt. Vi hafva gjort detta ut törligt emedan förf., liksom de flesta vännerna af kordong, icke gjort sig ett fullt och redigt begrepp om hvad den egentligen vill säga i utförandet. Vaoligen betraktas upprättandet af en kordong kring ep stad blott som att på en karta rita en blyertsring kring en prick, men i verkligheten är det något hett annat, och förf., som är vän af verkligheten, bör vars den. förste ett erkänna detta. : Erfarenheten har visat. buru svärt det är att under nägra timmar vid. ljus dag bevaka nägra arbetande fängar; men när det blir fråga om koleran, då tror man det vara ganska lät: att natt och dag bevaka en öppen stad, oaktadt mar för egen säkerhets skull sjelf fär hälla. sig på vederbörligt afständ frän densamma. Ligger nägot prak tiskt förständ i detta P Förf. bar väntat sig ett svar med en viss bitterhet i behandlingen af frågan, satir, beskyllningar at alla slag — allt utan verkliga skäl.s Bitterhete: bade varit väl motiverad, ty han späder iogalunda si: galla sjelf. Vi hafva dock sparat honom från veder gällningsrätten, och gifvit litet satir, men helt godmodig och lämpad efter hans egen oskyldiga och oskadliga framställning. Orsaken hvarföre vi hufvudsak ligast kommit med satir är den, att bevisning ex ab surdo bäst passade i stycke med:artiklarne vi kritiee. rat samt att löjliga satser icke lämpa stig för allvarlig behandling. Om vi gitvit honom verkliga skäl, må ban sjelf undersöka. 7 Skulle nägon undra, hvarföre vi ej tillika tagit i betraktande prof. Bergs kolerabok eller —gs lärorika historia omkolerans gäng i Sverige förut och nu sist, sä svara vi, att vi hafva allt för. stor aktning för der förre, att nämna den på samma dag, som den sednare, och att de icke höra mera ibop, än att fört. för sina fria fantasier och oaktadt föraktet för vetenskaplighet i allmänna frägor velat hafva en vetenskaplig skylt. Hr Berg torde af demna användning vara lika litet smickrad, som kung Erik, om han lefde af att sitta som skylt på källaren vid Mosebacke: Hr Bergs bok oeh kolerans historik tillhöra begge medi cinens vetenskap, och torde nog der vinna sin rätts appskattning; men då, enl. vår förf., vatenoskapen icke har nägot att göra med. allmänna lifvet, hafve hbvarken förf. eller vi nägot att göra med den. Vi hafva icke heller velat inläta oss i nägon undersökning om kolerans natur. Förf. talar till Fol ket, han utesluter vetenskapsmän, köpmän, pressen, de bildade af alla slag. De som stå härutom, de hvilkas talan han för, lära lika litet förstä hvad hav skrifvit om miasm, contagiositet åc., som hvad vi skulle svarat derpä, om de ens kunna läsa det. Deiärotro ligtvis lika tacksamma ändock, att veta de s. k. de ras Äsigter uttalade, och kan förf. garantera, att desss klasser göra kordonger möjliga och oskadliga, sä hafva vi intet emot dem. Utan att vara allt för klyftig, skulle man dock kunna väga den hypothesen att det just är dessa klasser som lida mest af spärrningen, det är de som minst kunna uthärda bristande afsättning, lifsmedlens dyrhet och arbetets upphörande. Dre enda som kunna taga saken utan förlust äro barackoch fattighushjon samt harmnbusar, ty de, liksom liljorna på marken, arbeta intet, de så intet, de uppskära intet mer än hvad allmänna barmbertigheten ger dem. Är förf. dessas mälsman, då har han rätt från likgiltighetens synpunkt, men också endast från denna. Är det deras åsigter han vill skola bestämma regeringens handlingar och vetenskapsmännen: omdömen, dä är den despotism han törordar vida här dare än den vetenskapliga ban klandrar, och Louis Blances socialism är mot —gs ett intet, en barnleksak. Talar han äter pä hedervärda bondeständets vägnar, som man at vissa uttryck skulle trö, så undra vi storligen om icke detta ständ motsätter sig införandet på debetsedeln af all ytterligare bevillning smed afseende på kolerafarsotens möjliga utbrott, tvilket nu redan figurerar der med 1 sk. på rdrn af II Art. Bevillniog, och dä torde behöfva bilda en sgen, mot all kristlighet stridande, IV:de artikel. Hvarföre är det slutligen —g sjunger sin bot-och bönepsalm? Är det för att få karantäner ? Vi hafva sådana i alla landsändar. Är det tör att få kordonger genast uppställda för öfnings skull, eller för att känna hur det smakar? Det torde blifva ett alltför dyrt nöje. Vär handel lider och har lidit i åratal af karantäner, men för närvarsnde höres ingen klagan; skritver förf. dä för att få glädjen böra den? Resande fördröjas och trakasseras på flera bäll; vill hav i0yo inna dem om halfförgätna obehag? Sverige begabbas af alla nationer för sin gammaldags enfald Afven i detta hänseende; skrifver förf. tör att visa verlden att i Sverige ännu finnas karantänsförsvarare bland de klasser som kunna skrifvs? Är det derföre han väljer Svenska Tidningen till debouche? Vikunna i sanning icke se nägot skäl, att just nu när denna fråga, efter ohörda klagomäl, förnuftsoch erfarenbetsskäl, hvilar i dvala, änyo rifva upp den, och dermed kanske framkalla den storm, hvars friska vin: dar förf. beklagat. Önskar han deremot stormen, nog kan han få den, men mä han akta sig för dess vingslag, de blifva starkare för hvarje dag af framitskridande, och de sopa lätt rent äfven i pbondföritändets, skräpigaste gömma. —n— LITTERATUR, Populär framställning af .Fysiologiens HufFIRE I NFO 2 An SR RA RR BR RN ÄT