Aftonbladet – 11 november 1852, sida 2

Farväl,onkel. Tom; så bra på dig, sade Georg. Farväl, masser Georg, sade Tom, betraktande honom med ömhet och beundran.; Gud välsigne och beskydde -er! — Ack, Kentucky har ej många dina likarv, sade han i. sitt hjertas fullhet, då det öppna, barnsliga ansigtet försvunnit ur hans ågyn. Gossen aflägsnade sig mer och mer, och Tom tittade efter. honom, ända till dess sista hofslaget från hans häst bortdog, sista ljudet eller skymten af hans hem försvann. Men öfver hans bjerta. kändes det som ett-varmt ställe, der dessa unga händer hadegifvit den dyrbara, speciedalern sin plats. Tom förde upp sin band och tryckte den hårdt mot sitt hjerta. Jag skall nu säga dig en sak så god som två, Toma, sade Haley i det han kom-fram till vagnen och kastade in handklofvarna, jag ämnar fara varligen med dig, såsom jag gör med alla mina negrer; och jag vill säga dig nu, att begynna med: som du beter dig mot mig, så. skall. jag bete mig mot dig: jag är aldrig hård mot mina negrer, utan sköter om dem på bästa vis. Dugör derför bäst, aer d:; att du håller dig spakoch stilla, och ej försöker på med nägra fuffens;-ty jag, känner alla era knep förut, och de tjena. dig till ingenting. Om negern håller sig stilla och ej försöker rymma, så har han goda dagar med. mig; gör han annorlunda, nå, det blir då hans fel och inte mitt.n S ; Tom försäkrade Haley, att han alldeles icke hade några tankar pår att rymma. I sjelfva verket. tycktes förmaningen vara något öfverfödig åt en menniska med en stor jernblack om fö:terna.. Men herr Haley hade fått den vanan att börja sina förhållanden. till sin negerdrift. med dylika gmå tal, b.:lsa, efter hvad hau trodde, skulle ingifva. belåtenhet och förtroende, och förekomma behofvet af. obehagliga åtgärders. vidtagande, Öch här taga, vi nu tills vidare afsked at Tom, för att se till hvad som tl drager sig med andra personager i vår berättelse. ELFTE KAPITLET. I hvilket ett bohagsting fåkar : falla på högst. besynner GÖ lins 4 ligas tankar: I GÅ Det var sent på en töcknig afton sow en resande steg af vid dörren till ett litet, landtligt värdsbus i byg N