Aftonbladet – 10 november 1852, sida 1

Senatoren meddelade honom i få ord Elisas historia O, uh, au! Kan man höra, kan man höral! sad den gode mannen; ,så, så, så! Hvad skulle hongöra stackars kräk? Och nu jägtar och jagar man henne fö det hon har naturliga känslor och gjort hvad intet slag moder skulle låtit bli att göra! Vet ni hvad, herre, d der otäcka historierna kunna just fresta mig att svärja det säger jag rent utv, sade den hederlige Jobn, i de han torkade sina ögon med baksidan af en stor, kopp ärrig och solbränd hand. ,Vet ni hvad; fremling ), de var i många herrans år som jag ej kunde gå i kyrkan emedan presterna rundtomkring på våra trakter bruka: predika att bibeln gaf stöd åt sådant der rackartyg, oci jag kunde ej låta bli att ge mig i färd med dem bär d kområo fram med sin Greska och Hebrajska, och s satte jag mig på tvären mot dem, mot bibel och alitihop Jag höll mig aldrig till kyrkan, tills jag träffade på e orest som var ulit ut så drifven som de i Greskan oc! Hebrajskan, och han sade rakt tvärtom; och då tog ja; mitt parti och gick öfver till kyrkan — ja, gjorde ja så, sade John, som under tiden hållit på att draga kor karna ur ett par flaskor frisk, bornerande cider, som ha au bjöd sin gäst. ;Det är bäst ni stannar qvar här nu öfver nattens sade han hjertligt; jag skall väcka på gumman och låt bädda en säng åt er i rappet.n ;Tusen tack, min hederliga vän, sade senatoren; ja, måste tillbaka för att fara med nattposten till Columbas. Nå, om så nödvändigt måste vara, 8å skal jag följ er ett stycke och visa er en genväg som är bättre än de: ni kommit hit på, som är en hiskligt svår väg., John gick att kläda sig och sågs snart med lykt i handen visa genatorn en väg, som gick genom e dal bakom gården. När de skiljdes tryckte senatoren e tiodollarssedel i handen på honom. För hennes räkning,, sade han kort. Jasås, sade John lika kort. De skakade hvarandras händer och skildes åt. ) Fremling (stronger) är i de södra staterna det vanliga tilltals ordet mellanmindre bekanta personer. Öfvers. anm.