Aftonbladet – 9 november 1852, sida 1

åter hufvudet och började, med nervös brådska utvälja de reelaste och bästa sakerna och hoplägga dem i ett knyte. Mammap, sade en af gossatna, i det han sakta vidrörde hennes arm, ämnar mamma skänka bort några af de der sakerna? Min söta gosses, sade hon mildt och allvarligt, om vår lilla snälla Henrik ser ner på oss här från Guds herrlighet, så glädjer det honom visst att se öss göra det. Jag skulle aldrig kunnat förmå mig att gifya bort dem åt någon vanlig menniska — åt någon som -vore lycklig; men jag ger dem åt en moder som bär ett tyngre kors än jag; och jag hoppas, det skall följa Guds välsignelse med dem., Det finnes i denna verlden himmelska själar, hvilkas sorger blifva källor till glädje för andra; hvilkas jordiska f rhoppningar, när de under många tårar läggas i grafven, äro det välsignade utsäde från hvilket uppspira helande örter och balsam för de bedröfvade och de betryckta. En bland dessa var den ömsinta qvinna som sitter der vid lampan, sakta gråtande, under det hon formar spilrorna af sin egen lycka till gagn och nytta åt den taklösa flyktingen. hr : rr Efter en stund öppnade fru Bird en garderob, och 8edan hon. derifrån hemtat ett par brukbara klädningar, satte hön sig åter ifrigt till sybordet och företog med tillbjelp af nål, sax och fingerborg, mycket omtänksamt och noga den der vutläggningsn-operationen, som hennes man föreslagit, och fortfor flitigt dermed tills det gamla vägguret i vrån slog tolf, och hon hörde det sakta rulländet af en vagn som körde fram till trappan. CC 7 Mary, sade hennes man, som nu inträdde med sin öfverrock på armen, du får väcka upp henne nu; vi måste ge oss af. ; RN Fru Bird nedpackade nu skyndsavåt de särskilda sakernasom hon lagat i ordning i en liten kappsäck, snörde igen den, och bad sin man se till att den blefve inlagd i vagnen, och gick så att se om qvinnan. Denna visade sig snart i dörren utstyrd i kappa, hufva och schal som hade tillhört hennes välgörerska, med sitt barn på ar men. Herr Bird förde henne skyndsamt i vagnen, och fru Bird följde henne i bälarna ända till fotsteget. Elisa