Aftonbladet – 9 november 1852, sida 1

han sitt knä med båda händerna, och tycktes försjunka djup begrundning. FR ; Det är fördömdt ledsamt, fatalt äfventyra, sade har slutligen och började åter draga i stöfvelstropparna, de är visst och sant! Sedan ena stöfveln väl och riktig vär på, satt senatoren med den andra i handen; ifrig studerande fasonerna på mattan. Men det måste sk ändå, efter allt hvad jag kan finna; — böfla tyg! oci så drog han beslutsamt på den andra stöfveln, och tittad ut genom fönstret. ; Nu förhöll det sig så, att fru Bird var en förståndig qvinna, som aldrig i sin lefnad sagt: Sade jag dig ick det förut? — och vid detta tillfälie, ehuru hon rätt vä märkte med hvilket resultat hennes mans funderinga skulle komma att ändas, så undvek hon dock gansk visligen att lägga sig deruti, utan visade sig färdig oci redebogen att rätta sig efter sin herre och mans beslu när han skulle finna för godt att gifva dem tillkänna. Ser du, sade han, min gamla klient, Van Trompe har flyttat öfver från Kentucky och gjort alla sina slafva fria, och han har köpt en egendom ett par mil hörifråt vid ån der uppe i skogsbyggden, dit ingen mennisk kommer som ej enkom ämnar sig dit, och det-är et ställe dit man ej så lätt letar sig fram. Der skulle hor vara tämligen säker, men det är en knäfla omständighe att ingen här i huset hittar vägen dit mer än jag, syn nerligen så här på natten., Ah, kära du, Cudjoe är en galant kusk, och 7eta sig nog fram om han får anvisning., ; Omöjiligt, kära du. Man måste fara öfver ån på tvi ställen, och andra vadet är rasande kinkigt för den son ej är noga bekant med passet, Jag har passerat de väl en hundra gånger till häst, och känner hela vade på mina fem finger. Du ser således att här är intet an nat att göra. Cudjoe får laga vagnen i ordning vid mid nattetiden i all tysthet, och så far jag af med henne och för att ge en färg åt saken, så far han köra mig til nästa gästgifvaregård der jag tar en biljett på Columbus diligericen, som kommer klockan tre eller fyra, så se et ut som om jag farit ut bara för det; och så kom mer jag tillbaka till mina göromål underst bittida i mor